Bild: Kim Svensson

7 sätt att förbättra din ton

Hur låter din text? Tonen påverkar själva berättelsen mer än vad många först tänker på. Är den allvarsam och högtidlig eller lättsamt humoristisk? Klingar den falskt eller skiftar den karaktär utan anledning? Vilken är din rätta ton, och din historias?

Är du besatt av tonen i din text när du redigerar den? Det borde du vara. Tonen är ett av de mest avgörande elementen i skrivandet. Den kan väcka läsarnas intresse, eller döda det.

Det är inte konstigt att så många av de samtal jag har med kollegor och elever handlar om problem relaterade just till textens ton: En vän lämnar över en roman och förklarar att förläggarna ”inte gillar huvudpersonen”. En fackbok om hur man balanserar familjeliv och karriär glider över i gnällig klagosång. En agent avböjer ett manus eftersom hon känner ”för mycket distans till berättelsens själva hjärta”. Jag skummar igenom de senaste texterna av en journalistkompis som kommer över på middag och märker att de är minutiöst researchade och mycket välskrivna men genomsyras av en bitter syn på omvärlden.

Vad exakt menar jag då med ton? Det är en bra fråga, eftersom det finns så många olika termer – stämning, stil, röst, rytm, språkdräkt – som används för att beskriva ungefär samma sak. Låt oss här komma överens om att vi med ton syftar på författarens attityd till sitt ämne. Den kan vara allvarlig, humoristisk, vetenskaplig, förtrolig, kränkt, auktoritär, eller vad som helst, det viktiga är att den är medveten.

Om du vore fotograf så skulle tonen varit sättet du ljussätter dina motiv på (för dramatiska skuggor – belys från sidan. För skrämmande effekt – ovanifrån. För romantik – använd levande ljus), och i filmer förmedlas tonen ofta med hjälp av musik. Men som författare har du varken soundtrack eller strålkastare till din hjälp för att skapa de effekter du vill åt. Istället har du sådant som bildspråk, detaljer, ordval och meningsbyggnad. Precis som när du talar med någon är tonen när du skriver avgörande för hur de tilltalade (läsarna) reagerar. Om texten låter arg blir de nervösa. Är den skruvad och underfundig ställer de in sig på en underhållande läsning. Om den är trött och oengagerad så lämnar de kvar boken halvläst på tåget.

Följaktligen kan fel ton också föra in en i övrigt bra text på fel spår. Jag är förvånad över hur sällan mina elever noterar detta under våra workshops och diskussioner. Det är som om det vore oartigt att säga hur obekväm man blir av att berättaren verkar hata sin mamma, eller att erkänna att ens tankar vandrande någon annanstans en sida in i den alltför abstrakta texten om mindfulness på arbetsplatsen.

Du kan upptäcka problem med tonen i din egen text genom att helt enkelt notera vart din uppmärksamhet rör sig när du läser den. Eller ännu hellre, genom att lyssna på den. När du är redo att redigera en text – prova att läsa den högt för någon annan, eller be någon läsa den för dig. Då behöver du inte leta efter besvärliga, tråkiga eller gnälliga partier – du kommer att höra dem direkt.

Annons

Vissa problem med tonen är mindre och ganska enkla att fixa vid redigeringen. Andra kan kräva att du närmar dig hela texten på ett nytt sätt. Låt oss ta en titt på några av de enklaste och mest effektiva sätten att förädla tonen i ditt skrivande.

1. Undvik det förutsägbara

I ditt första utkast skriver du ofta det folk förväntar sig – och vad du själv förväntar dig – att du ska skriva. Låt säga att det är: ”Jag ville ha en bil”. Inte så värst raffinerat kanske, och ingen ton som direkt tillför något. Men när historien så småningom vecklar ut sig och det är dags att bearbeta texten kan du gå ett steg djupare. Leta efter den hårdare sanningen i meningen. Det är ofta i det andra, tredje eller fjärde utkastet som du säger något vi inte förväntat oss att du ska säga, och som inte ens du själv hade förväntat dig. Du blir helt enkelt trött på att vara trevlig:

Jag ville ha en bil så att jag kunde köra ut ur mitt äktenskap.”

Överraska dig själv, och du kommer att överraska dina läsare. Undvik det förutsägbara. Det är viktigt att tänka på vid en rad olika situationer när du skriver. Till exempel bör du undvika en alltför känslosam ingång på ett alltför känslosamt ämne. Studera till exempel den ton med vilken Joan Didion återkallar smärtan av att förlora sin make i Ett år av magiskt tänkande. Skildringen är reserverad, närmast torr, och just därför så effektiv. Hur hade det varit om hon storgråtit över sin förlust? Jo, visserligen hade vi förstått att känslorna hon berättat om var väldigt ledsna, men det hade inte funnits kvar något för oss läsare att göra. Vi hade fått det vi förväntat oss men ingenting mer – det hade varit förutsägbart och ganska tråkigt.

Så om ditt ämne är allvarligt till sin natur, prova att ge det en lättsammare ingång, och tvärtom.

Här vill jag lägga till en varning: Om du har svårt att distansera dig själv från dina upprörda känslor över ett personligt ämne så kan det vara ett tecken på att du borde låta tiden göra sitt magiska jobb. Författaren Frank McCourt har berättat att det tog honom många år innan han kunde lösgöra sig från sin vrede mot sin otillräckliga far, tillräckligt för att ge Ängeln på sjunde trappsteget sin icke-dömande ton. När något dåligt händer oss blir vi självklart upprörda, det kan kännas som om själva livet behandlar oss orättvist – men det är inte alltid en bra utgångspunkt att skriva ifrån. Låt erfarenheten mogna i ditt minne tills du uppnår den distans du behöver för att göra litteratur av den.

2. Håll en konsekvent ton från start till mål

Se till att din allra första mening etablerar den ton du vill ha. Titta på öppningsmeningen i författaren Toni Cade Bambaras novell The Lesson: ”Det var på den tiden då alla var gamla och tråkiga eller unga och dumma och jag och Sugar var de enda som fattat grejen, det var då som den här kvinnan flyttade in i vårt hus med burrigt hår, korrekt språk och inget smink.

Efter en enda mening vet du vilka alla är, du känner en attityd, och vill inte bara läsa vidare – nej du vill upptäcka hela den här författarens universum!

Givetvis kommer du att använda olika toner för olika ämnen, precis som att du skulle välja olika kläder för en dejt och för en anställningsintervju. Men undvik att ändra ton i en och samma text. Det blir lätt konstigt om du ena stunden håller en komisk utläggning om morbror Franks rad av flickvänner, för att nästa minut, medan läsarna fortfarande sitter och skrockar, växla till morbror Franks övergrepp på sin dotter. Eller om du låter en thriller starta med en otäck skildring av en inplastad kropp i en park, växlar till poliskommissariens jakt på en brudklänning, och sedan låter hela berättelsen övergå till romantisk feelgood-roman. (Notera förresten hur många genrer som faktiskt anger tonen redan i sitt namn: Spänning, humor, feel-good, skräck… ).

Annons

Visst finns det lyckade exempel där just sådant händer, där författare har som grepp att bryta mot det så kallade läsarkontraktet. Men då är det avsiktligt. Som författare får du bryta mot vilka regler du vill – bara du vet vad du gör. Så oavsett vilken ton du vill hålla – sätt dig med din text och leta aktivt efter ställen där tonen bleknar eller förändras på ett sätt du inte är ute efter. Fokusera din redigering där.

3. Stryk hänsynslöst

Delete-tangenten är din vän. Om du går igenom en text och konstaterar att ingenting fungerar förrän tre sidor in i berättelsen, varför inte helt enkelt börja där?

Författaren Carolyn Chute har en gång sagt: ”Jag skriver en massa skräp. Om och om igen allt detta skräp. Men då och då inträffar det där dramatiska ögonblicket, och då lyfter jag ut det och lägger det åt sidan. Och sen fortsätter jag att skriva skräp: De borstar tänderna, de sitter där, de ser sig omkring – ja du vet. Och så händer något igen, och jag lyfter ut det. För det är det enda som är något att ha.”

Leta efter skräp som blivit kvar i texten och partier där ditt engagemang avtar. Kom ihåg att tråkigt är dåligt och försiktighet är farligt nära tråkigt. När det kommer till tonen är det sällan någon idé att försöka fixa de tråkiga partierna – släng dem bara.

Andra ställen där delete-tangenten kommer väl till pass är:

Onödiga utvikningar. Du vet vad jag menar: Du ska skriva något roligt om presidentens hund, och efter en stund har du förirrat dig i en föraktfull utläggning om tillståndet i landets finanser och vilken klantskalle presidenten är. Håll dig till saken.

Övertydlighet med temat. Skriver du fiktion så gäller det att inte skriva dina läsare på näsan med din egen tolkning av alltihop. Ditt jobb är att tillhandahålla den rätta detaljen – låt säga träkistan. Sedan tillför läsaren temat människans dödlighet. Motstå alltså frestelsen att tydliggöra – det är ofta inte bara överflödigt utan kan i värsta fall uppfattas som nedlåtande mot läsaren.

4. Låt spänningen bära upp tonen

Oavsett vad du skriver behöver din text innehålla någon form av konflikt. Det duger inte att skriva en essä om hur mycket du gillar att tillbringa hela dagen i sängen. Om ingenting hindrar dig från att lata dig under täcket, då har du inga problem, och då har texten inte heller någon spänning. Och spänning är i långa loppet helt grundläggande för att upprätthålla tonen, vilken den än är. Om du upptäcker att du begått det här misstaget, oavsett om det är en påhittad eller sann historia, se då till att plocka in någon som är av en annan åsikt (kanske tycker din mamma att du borde kliva upp och skaffa dig ett jobb?). Det är därför som krönikörer så ofta refererar till familjemedlemmar och vänner – de får bli kontrast eller meningsmotståndare, så att författaren slipper pladdra på i ett tråkigt vakuum.

5. Använd din röst

En egen röst är självklart grundläggande i skönlitteraturen, men det gäller även om du skriver mer litterära fackböcker, essäer eller om du är en av alla författare som bloggar. Oavsett om du kan förutsäga morgondagens börskurser eller berättar för läsarna hur man anlägger en trädgård, så är det din röst och inte ämnet som drar in läsaren i texten. Du måste låta som någon, och det gäller all sorts personligt skrivande. Undvik att framstå som okomplicerad, tillmötesgående och artig. Om du vill uttrycka åsikter, uttryck dem! (Notera att just bloggande är en genre där åsikterna ofta är själva poängen, inte ett onödigt bihang). Om du skriver om en tv-series eventuella förtjänster så kan du inte skriva att ”det är för mig en fråga om mottaglighet och perspektiv.” Det vet vi! Var på ett humör. Var drastisk. Ta ställning. ”Alla som inte gillar Game of Thrones borde brinna i helvetet i all evighet.” Sträva efter att föra in en mänsklig röst i ditt verk, som läsaren kan relatera till. Det är lättare att få en känsla för människan bakom orden ”de skar av mig ett bröst” än ”jag fick genomgå en mastektomi”.

6. Förmedla de direkta detaljerna

Fundera över skillnaden mellan ”I oktober” och ”Under en oktoberhimmel”. En beskrivning av natur och landskap kan, hur ljuvlig den än är, lätt tråka ut läsaren om den bara är just en beskrivning. Använd istället bildspråket till att visa oss din karaktärs stämningsläge: En ledsen karaktär kommer att lägga märke till förfallna hus och övergivna bakgårdar; en lycklig kommer att se pittoreska stugor och härligt vildvuxna trädgårdar.

När du tillför detaljer för att berika ditt skrivande handlar tonen om att vara så specifik som möjligt. Ändra ”min man begick självmord” till ”min man gasade ihjäl sig i vår Skoda i de Schweiziska alperna”.

En gång undervisade jag en klass i reseskrivande ombord på en båt uppför Amazonfloden och skickade i land passagerarna med anteckningsböcker till en avskuren by. En elev, överraskad och road av parabolantennerna som reste sig högt över de små hyddorna, döpte dem till ”Amazonas blommor” i sin text. En annan, som snappat upp låten ”The Air That I Breathe” på ett uråldrigt högtalarsystem i byn, skrev: ”Faktum är att du kan höra hela planeten andas när du är här. Som en brasilianare sa; detta är världens lunga.” Tonen i reseskildringar kommer från denna typ av skarpa observationer.

I fiktion och biografier kommer den ofta också från udda detaljer hos karaktärerna, som denna från biografin Glasslottet av Jeanette Walls: ”Pappa var så säker på att ett uppbåd FBI-agenter var oss i hälarna att han rökte sina filterlösa cigaretter från fel ände. På det viset eldade han upp märket, förklarade han, och om människorna som försökte spåra oss letade i askkoppen, skulle de finna oidentifierbara fimpar istället för Pall Mall som kunde härledas till honom.

Det är uppenbart att berättaren i själva verket inte imponeras av sin pappas slughet; även om hon inte skriver det rent ut så antyder tonen att hon är gammal nog att oroa sig över sina föräldrars dårskap.

7. Lär dig känna igen inbyggda problem i tonen

Alla som någon gång fått sparken från ett jobb har satt sig ner för att skriva en bok om det. Men att gnälla över oförrätter kan lätt göra dina läsare obekväma. Om de hade hamnat bredvid dig på ett flygplan skulle de desperat försöka byta säte. Rättsprocesser, personliga vendettor, andras dåliga beteenden, hur överväldigad du blev över alla bröllopsgåvor, och hur träligt det var att skriva alla de där tack-korten – alla sådana ämnen kommer att tvinga dig att jobba hårt för att övervinna läsarnas obehag av att känna sig pådyvlade din agenda, eller din bitterhet, eller din skrytsamhet.

Att fixa till tonen i sådana fall handlar mer om att fixa till själva sättet du tänker kring ett givet ämne. Du behöver kliva tillbaka, lugna ner dig, se andra perspektiv på saken, kanske rent av rannsaka dig själv en smula kring det som har hänt. När du skriver om sådana särskilt delikata ämnen får du inte låta en negativ ton ta över genom att tillskriva personer olika ondskefulla motiv. Berätta bara vad de gjort, och låt läsaren tolka in motivet bakom det. Skriv med förlåtelse, förståelse och humor. Ibland kan du rentav få dubbel utdelning av att analysera tonen i en text du skrivit: Du förändrar ditt skrivande, och skrivandet förändrar dig. Och om du märker att det ändå inte är möjligt med ett visst ämne, fråga dig om det verkligen är det här du ska skriva om just nu. Var inte rädd för att skrota ett projekt som du upptäcker har inneboende problem med tonen. Våga gå vidare till andra projekt. Det kommer att göra dig till en bättre författare.

Adair Lara är prisbelönt författare, kolumnist och skrivlärare i San Fransisco och har gett ut flera böcker om skrivande.