Sverker Sörlin om monografier

Med Snö skriver du in dig i en rad av böcker som är vad de heter: Torsk, Salt, Ved … Varför ville du göra en tjock bok om ett enda ämne?

– Jag har både i min forskning och i mina tidigare böcker ofta återkommit till snön, den är något väldigt viktigt och positivt för mig. Och jag tänkte nog att om jag bara håller mig till ett ämne, kan jag vara desto friare i hur jag skriver om snön.

Ja, boken börjar med att du gör en snöängel och att du minns dina första skidor och att din mamma läste Tove Janssons och Elsa Beskows snöfyllda sagor för dig. Sedan glider du iväg på en färd genom klimatforskning, snöflingans konstruktion, snöns roll i kulturen …

– Precis. Sedan ett antal böcker tillbaka har jag försökt skriva om kunskap på nya sätt. Jag har jobbat med populärvetenskap hela min karriär och det finns ju sidor av kunskap som är absoluta, men det är inte alltid de som är mest intressanta eller berör läsaren mest. Vi har nästan alla starka minnen och känslor kopplade till snö. Ändå ser vi den inte riktigt, och märker inte hur den försvinner, smälter mellan våra fingrar. Vi kan registrera glaciärer som försvinner men det är svårare att förhålla sig till ett snöfall som inte sker. Den där diffusa sorgen hör ju inte hemma i fysikens värld, men jag ville sätta ord på kopplingarna mellan kunskap och känsla.