I din nya bok ryms krig och död, barns lekar och föräldrars oro, Finland och Ryssland, din pappa och kommunismen, din barndom på Öland och stridsplanen som flyger lågt. Blev Min farsa var kommunist en bok om allt?
– I min mening är det en av de smalaste böcker jag skrivit! Jag har jobbat hårt på att begränsa och renodla.
Hur då?
– Allt kan inte få plats i en bok. Mitt skrivande är förutsättningslöst och undersökande, och medan jag skriver olika typer av texter söker jag efter en känsla eller en stämning som visar att texterna har med varandra att göra. Att de tillsammans kan bli en bok. För mig är Min farsa var kommunist en blå bok. Färgen blå associeras med pojkar, och det här blev min pappabok, men också en bok om min son och min farfar. Och om sorg och vemod, som är blått. Jag gör inte det här urvalet intellektuellt, det handlar mer om en känsla av att texterna … har en blå ton. De rymmer också stjärnhimlar, som är blå. Horisonten. Mycket hav. Och min pappas keps med trycket »ABBA TEENZ«, den är blå, en viktig detalj! Under skrivandet har jag försökt förstärka och lyfta fram det blå.
