Hitta din egen röst!

En av grunderna för författare är att hitta sin egen berättarröst. Men hur gör man?

När ett förlag antar ett manus så kan det självfallet vara för att de tror att det har försäljningspotential. Men vanligen är det ändå inte så att ett förlag antar ett debutantmanus för att de tror att det ska bli en bestseller. De brukar säga att de antar ett författarskap. Och ställer jag då frågan varför de antog just den författaren så blir svaret ofta:

”Hon hade en egen röst.”

Detta är viktigt, alla andra råd jag brukar ge väger lätt mot detta: Om du ska få ditt manus antaget, så måste förlaget känna att ingen annan än just du kunnat skriva det. Ditt ”fingeravtryck” ska finnas där.

Det egna språket har du inom dig. Det är den du är, dina erfarenheter, ditt kön, din klassbakgrund, ditt geografiska ursprung, din ålder, vad du läst, din egen relation till språket. Allt detta skapar en unik blandning, som är ditt språk. En del gör misstaget att hela tiden söka långt utanför sig själva för att hitta ett litterärt språk. Du kanske härmar din idol, men härmas du för länge blir du en epigon, och varför läsa epigonen när du kan läsa originalet?

 

Lästips! Här är några snabba knep för att undvika de värsta flosklerna när du skriver.

Naturligtvis handlar detta om självförtroende – att våga lita till sitt eget språk. För många år sedan hade jag en elev i en av mina grupper, låt oss kalla henne Lena. Hon skrev bra. Säkert. Men det saknades något – det blev liksom aldrig personligt. Så en dag lämnade hon in en text där något hände. I en enda passage var det som om texten plötsligt lyfte. Jag berömde stycket.

Annons

Hon sa:

– Jag hade tänkt stryka det. Men hann inte.

– Varför?

– Det är ju så där jag skriver i min dagbok.

Efter det började hon arbeta med det egna språket, och fick så småningom ett par noveller antagna och ett förlagskontrakt. Dessvärre blev boken aldrig klar, ”livet och barn kom emellan” som hon sa några år senare när jag träffade henne på en buss.

Men det viktigaste är alltså detta: det är ditt eget språk du ska arbeta med.

 

Tänk dig en axel som spänner mellan språk på ena sidan och innehåll på den andra. När du börjar skriva kommer du att placera dig någonstans på denna axel, och var du hamnar beror delvis på vem du är och vilka historier och erfarenheter du har i dig. Som ”språkförfattare” räknar jag till exempel Sara Lidman och Mirja Unge. Mycket av det som sker i deras romaner sker i språket, och som läsare brottas jag med det, får syn på det, förförs av det.

Som ”innehållsförfattare” däremot räknar jag sådana som Majgull Axelsson, Håkan Nesser och Inger Edelfeldt. Väldigt hårdraget skulle man kunna säga att syftet med deras språk är att lyfta fram innehållet, att deras språk strävar efter att vara osynligt, eller åtminstone inte stå i vägen för berättelsen. Men samtidigt har även dessa författare ett eget språk. Deras fingeravtryck är tydligt och öppnar jag någon av deras böcker så ser och hör jag direkt vem av dem som skrivit texten.

Annons

För att nå fram till den egna rösten, det där fingeravtrycket, finns det egentligen bara två råd: Tro på ditt språk och skriv mycket. Men det skadar ändå inte att tänka på följande när du arbetar fram ditt eget språk:

Lästips! Vi frågade fem förläggare hur viktigt det är att ha en egen ton och berättarröst.

  • Ordval. Använd ditt eget ordförråd. Det är grunden. Låna inte färdiga uttryck som du tycker är tjusiga eller litterära, det blir lätt fel. Var också försiktig med färdiga ordsammansättningar: ”Han flängde hit och dit”, ”Jag måste ändra mitt tänk”. Det är floskler som därmed blir opersonliga och åldras snabbt. Samma sak kan gälla färdiga ordskapelser: ”flaskhals”, ”spökslott”. Hitta istället på egna ordskapelser om du behöver det, och om det passar med ditt språk i övrigt. Svenskan ger fantastiska möjligheter till detta, se bara på Torgny Lindgrens ”finlättmusiken”, för att ta ett exempel.
  • Bildval. Har du en bildrik text? Finns det många beskrivningar av människor och platser och dofter? Eller är du mer sparsmakad? Använder du dig av metaforer? Liknelser? Tänk då på att metaforer är personliga. En kliché är en metafor som var så bra att den blev överanvänd: ”Han var snabb som blixten.” Första gången någon använde uttrycket såg man hur det riktigt sprakade om karln, men nu är det utslitet. Även här gäller det därför att vara försiktig med att låna från andra. För visst kan du hitta fantastiska metaforer både i böcker och sånger och på andra ställen, men risken är att ytterligare trettiosju författare förälskat sig i just den metaforen och innan din bok kommit ut har den hunnit bli en kliché.
  • Rytm. Försök hitta din texts rytm. Rytmen skapas bland annat med styckesindelning, där en mening som lyfts ut uppfattas som viktig – du som författare poängterar den.

Tänk till exempel att du ska skriva en vardaglig beskrivning av en man som går in på Konsum, och så skriver du: Det var Lisa som satt i kassan.

Står den meningen mitt i den löpande texten uppfattas det som en iakttagelse bland andra. Men lyft ut den på en egen rad:

Det var Lisa som satt i kassan.

Plötsligt blir det väldigt betydelsefullt att det var just Lisa som satt där. Rytmen kan även skapas med skiljetecken. De är betydelsebärande på ett subtilt plan; ett kommatecken är en kort paus, punkt en längre, och nytt stycke är en ännu längre paus. Titta på följande banala mening, betona pausen och se hur den förändras utifrån kommatecknets placering:

Jag är glad i dag.

Jag, är glad i dag.

Jag är, glad i dag.

Jag är glad, i dag.

 

Ett till tips: När du skrivit färdigt en text, läs den då högt för dig själv. Kommer andningen rätt och är den lätt att läsa för dig? Bra, då har du hittat en naturlig rytm för din text. Stakar du dig och tappar luft? Ja, då är något fel i textrytmen.

Rekommenderas för dig