Alla får givetvis skriva som de vill och det gör de. Och alla retar vi oss på olika saker i texter. Ganska många recensenter tycker att jag skriver ryckigt och nervöst och att jag borde lära mig använda bisatser och adjektiv. Jag tycker givetvis att de har fel.
I alla fall, här följer en del klyschor och slentrianmässiga formuleringar som verkligen får mig att ge upp en bok. Eller i alla fall tycka att författaren är lat och fantasilös. En del läsare kanske älskar varenda en av dessa floskler och det har man givetvis all rätt att göra. Men nu är det jag som skriver och det här är min lista. Och jag lovar: du blir garanterat inte sämre på att skriva av att ta del av mitt lilla utbrott.
Det finns ingen språklig vändning som irriterar mig så mycket som denna. Snabba fötter. Och man springer inte ens med dem utan på dem. Det är en meningslös, fantasilös och charmlös fras vars enda syfte är att förbruka papper och förolämpa läsaren. Nästa gång du stöter på ”snabba fötter” i en text, gör en mental bock och säg till boken ”det här är första varningen, efter tredje varningen åker du i dokumentförstöraren.” Finns författaren i närheten så kan du ju hota henne i stället.
- Mer:
- Guide
- Berättarröst
