Agnes Lidbeck placerar sin roman ­Finna sig någonstans mellan diskbänks­realism och dystopi, och en av de böcker hon haft i bakhuvudet är Margaret Atwoods Tjänstekvinnans bok. Foto: Göran Segerholm

»Jag ville isolera min huvudperson«

Agnes Lidbecks hyllade debutroman Finna sig är en klaustrofobisk historia om Anna, som fastnat i en hårt mallad bild av sig själv som kvinna, mamma och hustru. Berättarrösten är rationellt ­distanserad och ger texten drag av fallstudie.

Vem är det egentligen som berättar?

– Det är många som tolkat det som min egen röst, men så är det inte. Det är en fiktiv berättarröst, med en uppsättning åsikter och ett tonfall och språk som inte är mitt eget språk eller mina egna värderingar. Jag själv har ganska starka åsikter om huvudpersonen och de beslut hon fattar, men jag ville att berättarrösten skulle förhålla sig mer objektivt till henne. Som en observatör, eller kanske antropolog. Som varken fördömer eller tycker synd om. Det fick jag jobba mycket med, att inte låta mina värderingar färga berättar­rösten.

Vad skulle det ha gjort med rösten?

Artikeln publicerades ursprungligen i Skriva #5 2017 (23 augusti 2017) och är skriven av .

Rekommenderas för dig