Agnes Lidbeck placerar sin roman ­Finna sig någonstans mellan diskbänks­realism och dystopi, och en av de böcker hon haft i bakhuvudet är Margaret Atwoods Tjänstekvinnans bok. Foto: Göran Segerholm

»Jag ville isolera min huvudperson«

Agnes Lidbecks hyllade debutroman Finna sig är en klaustrofobisk historia om Anna, som fastnat i en hårt mallad bild av sig själv som kvinna, mamma och hustru. Berättarrösten är rationellt ­distanserad och ger texten drag av fallstudie.

Vem är det egentligen som berättar?

– Det är många som tolkat det som min egen röst, men så är det inte. Det är en fiktiv berättarröst, med en uppsättning åsikter och ett tonfall och språk som inte är mitt eget språk eller mina egna värderingar. Jag själv har ganska starka åsikter om huvudpersonen och de beslut hon fattar, men jag ville att berättarrösten skulle förhålla sig mer objektivt till henne. Som en observatör, eller kanske antropolog. Som varken fördömer eller tycker synd om. Det fick jag jobba mycket med, att inte låta mina värderingar färga berättar­rösten.

Vad skulle det ha gjort med rösten?


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?


Rekommenderas för dig

Artikeln publicerades i Skriva #5 2017 (23 augusti 2017) och är skriven av .