Hur hittar man en romanidé?
Det är lätt att tro att idéer kommer som en skänk från ovan men de flesta etablerade författare har lärt sig var de ska leta – och hur de kan skilja goda idéer från återvändsgränder.
Arne Dahl säger till exempel: »En bra idé är någonting som det liksom strålar ut nya idéer från. Den är inte färdig, utan mer en känsla av att det i det här finns någonting bra, en källa som det kan födas andra idéer ur. […] Man kan inte sitta och vänta på idéer. Det handlar snarare om att leta upp dem eller skriva sig fram till dem.« Och Anna Fredriksson: »Numera sitter själva dramaturgin i ryggmärgen – jag känner instinktivt vad som är början, mitten och slutet. Och jag har någon sorts koll på vad som ska hända och när.«
Det handlar om att förstå en idés anatomi. Alla kan till exempel hitta på en dramatisk händelse – ett mord, en brudgum som säger »nej« på bröllopsdagen, ett sent missfall – men var ligger berättelsen? Är mordet eller bröllopsdagens »nej« eller missfallet början eller slutet? Det blir två helt olika böcker beroende på ditt val. De bästa metoderna Skrivaredaktionen har läst om att identifiera bra idéer och berättelser återfinns i Jon Franklins Writing for Story, som är underbart konkret och handfast (boken handlar om journalistiska reportage, men fungerar utmärkt även för romanförfattare).
Bra att tänka på är också att din idé inte måste vara unik i alla sina delar. Kanske är det inte ens önskvärt – om du knådat fram något som ingen annan någonsin tänkt på är risken att ingen annan heller är intresserad. PC Jersild formulerar det så här i sin bok Skriv först. Fråga sen: »Det finns inga helt fräscha romanidéer! Man bör utgå ifrån att det man vill göra redan är gjort av någon annan. Och om man bara letar tillräckligt ihärdigt så kommer man att hitta ›sin‹ idé, eller i varje fall en som är mycket lik. I det läget är det lätt att tappa sugen. Men det bör man inte göra. Likartade uppslag förvaltas olika av olika människor. Ingen har skrivit just min eller din roman förut.« Den 50 år yngre Olivia Bergdahl har kommit fram till ungefär samma slutsats: »Min blick är varken bättre eller sämre än någon annans, men den ser det ingen annan ser. Det är viktigt. Det gäller alla. Det finns ingen mystisk behållare som endast stora konstnärer har tillgång till och där alla de stora idéerna ryms. Det finns bara en verklighet runtomkring en, fylld av historier.«
En av förläggarna som i Skriva svarar på frågan »Hur viktig är en unik bokidé?« är ännu krassare: »Unika litterära idéer kan delas upp i innehåll, form och språk. Om alla tre verkligen är unika är oftast texten oläsbar.«
Till sist om idéer: här är chefredaktör Tobias guide till hela idéprocessen.
Hur planerar man en roman?
Efter idé kommer kanske lite provskrivande, och sedan troligen en plan, en skiss, ett synopsis eller vad du nu vill kalla det dokument som ska ge en hemvist för den bisvärm av stora och små idéer som surrar i ditt huvud.
Skrivas chefredaktör Tobias Regnell har nedtecknat en väl beprövad metod för hur du kan planera och komma igång med ditt romanprojekt genom att bland annat fokusera på kapitlens starter och slut. Och förläggaren John Häggblom visar hur planering faktiskt ger dig frihet (och ett manus med bättre chans hos förlagen). Har du kommit lite längre med ditt synopsis eller planen för din berättelse kan du hållbarhetstesta det hela genom att ställa sju frågor om dramaturgi till din text. Naturligtvis måste du inte bygga din berättelsestruktur med en beprövad metod, men i sådana fall kan det vara bra att veta var och varför du ger dig ut på okänd mark.
Författaren, bloggare och skrivkursarrangören Flora Wiström menar i motsats till Regnell och Häggblom att »någon särskilt intressant roman blir det nog inte av ordning, i alla fall inte om ordningen kommer för tidigt och hämmar processen.« Hon börjar hellre med spridda scener, infall och textbitar för att i ett mycket senare läge sortera, sätta ihop och strama till.
Det finns helt enkelt ingen väg som är den självklart rätta. Plocka de bitar som passar dig – men glöm inte att utmana dig själv och ditt arbetssätt ibland. Om du skriver mycket på intuition kanske du ska se vad en omsorgsfull planering kan bidra med. Och om du älskar planeringsfasen – börja skriv även om vägen framåt inte känns spikrak.
Hur börjar man skriva en roman?
Med en glimrande grundidé och ett synopsis som gett idén riktning är det dags att klä tankar och känslor i ord. Men hur skriver man då första sidan i en roman så att läsaren vill läsa vidare? Eller första kapitlet så att det ger en skjuts åt resten av berättelsen, utan att det blir överlastat?
Ja, naturligtvis är starten viktig. Men du kan alltid gå tillbaka och ändra (om du inte heter Jan Guillou). Troligen hittar du inte din ton direkt, troligen kommer din huvudkaraktär i slutänden att bli annorlunda än du först tänkt dig, vilket i sin tur lär påverka anslaget för boken.
Här berättar bland andra Majgull Axelsson, Jan Guillou och Nina Björk hur de tänkt kring förstasidor. Och här får du skrivlärarna Claire Bradshaws sju bästa råd och Elizabeth Sims åtta bästa tips för hur du ska ta dig an första kapitlet.
Känner du att romanen krånglar till sig redan på det här stadiet? Författaren och skrivläraren Mats Söderlund, som på sina kurser mött hundratals personer som slitit med sina romanmanus, har tagit fram en metod som gör arbetet enklare utan att du behöver göra avkall på kvalitet och komplexitet. Rubrikerna i Söderlunds guide:
- Begränsa dig.
- Använd en plats du känner väl.
- Förlägg handlingen till en tid du har upplevt.
- Skriv i presens.
- Använd ett enda perspektiv.
När du gjort din plan och börjat skriva är det helt enkelt läge att begränsa ambitionerna. Du behöver inte skriva med ett skimrande språk. Du måste inte skriva den bästa förstasidan någonsin. Du ska definitivt inte rulla ut alla handlingens trådar i första kapitlet.
Du ska bara komma igång.
Och för att lyckas med det är det bra med en fungerande skrivrutin.