Maxa dina chanser med ett välplanerat manus

Blir romanskrivandet tråkigt av att planera? Inte alls! John Häggblom, förläggare på Forum, tar dig hela vägen från idé till färdig bok och visar hur du kan göra skrivandet både lustfyllt och effektivt.

Som redaktör, manusutvecklare och förläggare har jag under 18 års tid mött de flesta sorters författare och skrivprocesser. Det har varit manus där jag mest har petat på ord- och bokstavsnivå, och manus där författaren har arbetat om hela sin text efter den första inlämningen – där vi tillsammans kommit överens om att ändra huvudkonflikten, skruva ordentligt på huvudkaraktären eller göra andra större förändringar. Alla processer kan resultera i riktigt bra böcker, men det finns arbetssätt som ger en rakare väg mot mål. 

Allt handlar om planering.

Många tror att skrivandet – och kanske även texten – blir tråkigare om karaktärernas utveckling och berättelsens huvudsakliga handling planeras i förväg, men oftast blir det tvärtom: när du vet vart du ska blir du friare i skrivandet och upptäcker fler möjligheter på vägen.

Undersök din idé

De flesta kan komma på en idé till en berättelse. Många aspirerande författare hittar ett kul scenario, börjar skriva tio, tjugo sidor och sedan … tar det stopp. Jag fattar att fingrarna glöder när du kommer på den där häftiga idén, men stanna upp ett tag. Vad är det egentligen du har gått igång på? Är det en huvudperson som känns unik, en spännande miljö som fångat dig, en mordgåta som känns helt ny? Vad det än är, bör du undersöka hur detta frö kan växa.

Tänk dig att du ser en man som står och vrålar på Drottninggatan i Stockholm. Något gör att du inte kan släppa honom. Vem är han? En yrkesmördare som ångrar sitt yrkesval? En bankrånare som peppar sig själv inför nästa stöt? Eller en man som nyss fått veta att hans pojkvän vill göra slut?

Annons

Du undersöker den där mannen lite närmare i ditt huvud och inser att det nog är en man som fått veta att hans pojkvän vill göra slut. Och att det här är en potentiell start på en relations­roman och inte en thriller.

Så, du har en relationsroman i Stockholmsmiljö. Om en man som blir lämnad av sin pojkvän. Hur gamla är de? Hur länge har de varit ihop? Vilken bakgrund har de båda? Vilka umgås de med?

Ju fler frågor du ställer till dig själv, desto mer börjar du gå igång på den här relationsromanen. Du anar tragik, komik och värme.

Lär känna huvudpersonen

Författaren Anna Fredriksson ställer alltid några frågor till sig själv om sina huvudpersoner. Frågorna hjälper henne att komma närmare handlingen och skapa karaktärer som läsaren tar till sig.

1. Vad försöker din huvud­person uppnå – och varför?

2. Vem försöker stoppa hen? Alternativt: vad står i vägen för hens mål?

3. Vad händer om huvud­karaktären misslyckas? Konsekvenserna bör vara katastrofala.

Annons

Viktigast av allt:

4. Varför måste huvudkaraktären nå sitt mål nu och inte senare? Genom att du gör målet angeläget får du ett naturligt driv i din berättelse.

Vi kan kalla den skrikande mannen Erik. Försöker han vinna tillbaka sin pojkvän eller är hans mål att gå vidare? Kanske är Eriks kortsiktiga mål att visa pojkvännen att han kan ha ett spännande kärleksliv ändå – medan det långsiktiga målet är att landa i det nya, tycka om sig själv och bli mer tillfreds.

Det som står i vägen för Eriks kortsiktiga mål kan till exempel vara att det blir svårt att hitta någon ny, eller att expojkvännen snabbt blir kär i sin personliga tränare.

Det som står i vägen på ett djupare plan är Eriks dåliga självkänsla.

Vad händer om Erik misslyckas med att nå målet? Är konsekvenserna katastrofala? Bör vi skruva på förutsättningarna eller konsekvenserna? Kan det vara så att han inte bara blir lämnad av sin pojkvän utan också har det tufft på jobbet? Att han riskerar att förlora jobbet eftersom chefen har dragit igång en omorganisation?

Pojkvännen kanske även var Eriks sambo sedan många år? De kanske har ett barn ihop? Kanske dras han in i en utdragen och plågsam vårdnadstvist om den tioåriga dottern?

Så Erik måste finna en ny kärlek och visa vad han går för på jobbet. Vilket leder till att han tar på sig ett stort uppdrag, där han får jobba tillsammans med en tjurig konsult – som efter ett tag visar sig vara både briljant och attraktiv.

Varför måste Erik nå sitt mål nu? Det kanske är så att han inte bara riskerar att hamna i en vårdnadstvist. Expojkvännen har planer på att flytta utomlands och ta med sig dottern, och vem vet hur det sedan ser ut med besöksrätten i och med pandemin och allt. (Phew. That escalated quickly.)

Genom att du ställer dig de här frågorna får du allt bättre koll på din huvudpersons resa genom boken. För en av de saker som gör en huvudperson intressant är att hen utvecklas, att hen går från att vara på ett sätt i början av boken till ett annat i slutet. 

Med dessa kunskaper om din huvudperson och hens mål är du redo att lyfta blicken.

Ta dig runt i din romanvärld

Innan du börjar skriva är det också bra att undersöka världen där romanen utspelar sig. Var utspelar sig din berättelse? Har platsen stora likheter med den verkliga världen eller har den sina egna regler? Även om din berättelse utspelar sig i en fantasyvärld behöver den tydliga regler: vem kan flyga, vem kan inte flyga? JK Rowling ägnade år åt att mejsla fram Harry Potters värld – vilka varelser som befolkade den, vilka förmågor de hade och hur de fungerade sinsemellan – innan hon började skriva första boken.

Romanen i vårt exempel verkar utspela sig i en värld som till stora delar påminner om vår. Vi vet att huvudpersonen Erik är gay. Lever han ett liv som inte är heteronormativt i övrigt? Hur ser hans umgänge ut? Var hänger han? Var exakt jobbar han och hur ser det ut på kontoret? Vad lägger han vikt vid, i sitt eget liv och i sin omgivning? Vilka människor är viktigast i hans liv och hur mycket umgås han med dem? 

När du lär känna världen runt din huvudperson kommer du att upptäcka att några av personerna är mer intressanta än andra. Då är det dags att lära känna dem ännu bättre. Kanske är några av dem huvudpersoner av samma vikt som din första huvudperson, eller så är de viktiga bifigurer. Kanske har Erik och den tjusiga konsulten inte bara blivit tillsammans i slutet av boken, de har även börjat arbeta för att bygga billiga men bra och hållbara boenden för hemlösa. (Något som gör dottern, som han nu har gemensam vårdnad om, oerhört stolt.)

 När du undersöker Eriks umgänge inser du också att hans bästa kompis heter Jeanette och bor i New York. Hon får höra talas om Eriks situation och bestämmer sig för att ta tjänstledigt från sitt jobb, åka till Stockholm och flytta in till Erik för att se till att han klarar sig under den tuffa tiden efter separationen. Och du upptäcker Eriks mamma, som under romanens gång kämpar allt hårdare för att hjälpa sin dementa make. Till slut inser hon att maken måste in på hem, och Erik ser hur hans mamma blommar upp när maken äntligen får hjälp av andra.

Din romanvärld har fått allt mer färg och liv, och det börjar bli dags att planera din berättelse. 

Gör ett synopsis och ställ nya frågor

Ett synopsis är ett av dina viktigaste verktyg när du planerar din berättelse. Här skriver du ner de viktigaste karaktärerna och en kort beskrivning av handlingen. I ditt synopsis måste du få med bokens huvudkonflikt: vad vill huvudpersonen åstadkomma och vad står i vägen? Hur har hen förändrats från bokens början till dess slut?

Om du har koll på svaren kan du även skriva ner utvecklingen för bokens viktigaste bipersoner, och övriga konflikter i romanen som är väsentliga för berättelsen.

Gå igenom synopsis och ställ dig själv följande frågor:

1. Känns karaktärerna tydliga och intressanta?

2. Är konflikten/antagonisten tydlig?

3. Är huvudpersonens resa tydlig och har den potential att bli drabbande?

två av de saker som jag ofta upptäcker när jag feedback­läser antingen synopsis eller ett komplett roman­manus:

• Det är för många karaktärer. Kan man slå ihop några av dem eller ta bort någon helt? Så att de som finns kvar kan utvecklas och bli karaktärer av kött och blod.

• Det är för många berättelser som inte har med huvud­storyn att göra. Går det att stryka några så att huvudberättelsen blir tydligare och kan utvecklas?

Ditt allra viktigaste mål när du skriver synopsis – och sedan romanen – är att se till att huvudpersonen, och det huvudpersonen vill uppnå, är tydligt.

Om huvudpersonen och ­dennes mål är tydliga för läsaren och om målet känns angeläget kan jag garantera dig att du har en huvudperson som läsaren vill följa hela vägen till slutet.

När det börjar kännas som att du har ett synopsis som fungerar skulle du kunna börja skriva din roman. Men – du kan ta din plan ett steg längre och plocka fram det bästa verktyget av dem alla.

Skapa en outline för maximal överblick

En outline är det mäktigaste verktyget för dig som skriver en roman och vill ha koll på vägen framåt. Nu tar du den handling som du har skrivit ner i ditt synopsis och bryter ner den i kapitel. Sedan skriver du korta sammanfattningar av varje kapitel.

Det är här och nu som romanen börjar ta form!

Det bästa med en outline är överblicken. Du får ännu bättre koll på huvudpersonens utveckling och du märker var handlingen håller och var den är oklar eller går på tomgång.

Om du märker att några kapitel ligger fel, att det som händer i kapitel 35 nog bör ligga före kapitel 25 för att handlingen ska flyta, behöver du bara klippa ut de fyra, fem raderna om kapitel 35 och lägga dem före kapitel 25. Det är sedan ganska enkelt för dig att bearbeta din outline och de olika följdverkningar som en sådan flytt får – det handlar ju än så länge bara om några rader om varje kapitel.

När du blivit klar med din outline bör du vila från den ett tag. Läs den sedan med nya ögon och ställ dig samma frågor som du gjorde när du läste synopsis. Känns karaktärerna tydliga och intressanta? Är konflikten/antagonisten tydlig? Är huvudpersonens resa tydlig och har den potential att bli drabbande? Någon risk att det finns för många trådar?

Det finns en poäng med att ställa de här frågorna igen, det hjälper dig att hela tiden komma ihåg vad som är viktigast för berättelsen: karaktärer som vi kan känna igen oss i och vars kamp för att nå sina mål engagerar oss.

 Om du har möjlighet att få hjälp från någon som läser din outline och kan ställa de här frågorna – ta den. Feedback från en duktig läsare hjälper dig att utveckla handlingen och karaktärerna i din roman.

I vårt exempel med Erik kan det vara så att vi upptäcker att det visserligen inte är för många karaktärer, men att kapitelsummeringarna där ­Jeanette förekommer är särskilt roliga att skriva.

Vi kanske kommer fram till att Jeanette uppgraderas till en nästan lika viktig person som Erik. Hennes resa i boken blir att sluta skylla sin tillfälliga flytt från New York på att hon vill hjälpa Erik, och slutligen inse att hon har längtat hem i flera år.

Att ge Jeanette större plats är enkelt. Vi har koll på vart romanen är på väg eftersom vi har skrivit ner en outline för hela berättelsen, vi vet hur Eriks utveckling ser ut och det finns ingen risk att Jeanette kommer att stjäla fokus från Erik genom att ta större plats. Däremot bidrar hon med viktig humor på ett sätt som Erik inte har gjort hittills, vilket ger romanen nytt liv. Din outline har börjat glittra. Världen i din roman börjar kännas som en riktig värld, karaktärerna blir dina vänner och storyn sitter. 

Det är dags att börja skriva.

Pausa efter hundra sidor

Nu har du alltså en bra plan. Men självklart kommer berättelsen sedan att få ett eget liv – det är viktigt att komma ihåg att du får göra avsteg från din outline om du ser att berättelsen behöver det.

När du har skrivit de första hundra sidorna har du nått ett viktigt delmål. Du har en känsla för språket och karaktärernas röster, och du vet hur det känns att skriva utifrån outline – om den håller eller inte.

Ställ dig nu några kontrollfrågor. Är karaktärernas resor trovärdiga? Hur känns bokens huvudkonflikt? Är huvudpersonens mål så tydligt som du vill? Finns det något du vill tweaka i din outline för resten av boken?

En fördel med att stanna upp efter de första hundra sidorna är också att ett tema kan börja utkristallisera sig. I vårt exempel med Erik inser vi plötsligt att alla människor i boken går igenom någon form av uppbrott.

Med temat i bakhuvudet kan du fortsätta skriva, och skruva till det som återstår av din outline. Försök att få temat att färga av sig ännu mer på handlingen. Det hjälper dig att få fram berättelsens röda tråd.

Bearbeta och skicka iväg

Först: grattis till att ha skrivit klart ditt romanmanus! De flesta som påbörjar en roman når aldrig mållinjen, så var stolt över det du har gjort.

Ta sedan en paus från ditt manus. Tänk inte på det. Titta inte på det.

Försök glömma det.

Detta för att du ska kunna läsa igenom texten med så fräscha ögon som möjligt. 

Vid det här laget vet du att de frågor som du ställer dig själv är en viktig del av metoden. Försök därför ha med dig följande saker när du läser ditt manus:

• När blir jag berörd? Och vad beror det på?

• Vilka karaktärer bryr jag mig mest om? Varför?

• Vilken känsla har jag när jag lägger ifrån mig läsningen?

Att kunna se på sitt eget manus med så krassa ögon är oerhört svårt. Om det inte går kan du återigen ta in en test­läsare som får svara på frågorna ovan. Du kommer att upptäcka att läsaren blir mest berörd och engagerad i de scener som har med bokens konflikt att göra och att läsaren bryr sig mest om de karaktärer som har en tydlig utveckling i boken. Den viktiga slutkänslan i boken (har man fått en good cry, är man upplyft, känner man att man fått en fin inblick i någon annans liv?) kan vara det som gör att läsare rekommenderar boken till andra.

Den feedback du får hjälper dig när du ska bearbeta manuset innan du skickar det till förlag. För ett manus behöver alltid, alltid, alltid bearbetas, oavsett hur skicklig författare du är.

Det du förhoppningsvis upptäcker nu är att även om saker behöver fördjupas och förtydligas kommer du inte att behöva alltför stora omskrivningar. Ingen karaktär behöver göras om från grunden. Stora stycken behöver inte flyttas. Det jobbet har du gjort redan innan du började skriva manus.

När du är färdig med bearbetningen låter du ditt manus ligga i några veckor till. Efter det läser du allt en gång till och gör dina sista putsändringar. Sedan är ditt manus äntligen redo att skickas till förlag. Om du har förlag som du vet gör ett bra jobb med den typ av berättelse som du har skrivit, skickar du det till dem och förklarar varför. Var inte rädd för att skicka brett – det gör inget om vi på för­lagen får veta att andra läser.

Nästan lika viktigt som ett genomarbetat manus är att du bifogar ett synopsis. På de stora förlagen får man runt 40 manus i veckan. Om vi läste allt noggrant skulle vi inte ha tid att göra något annat, så tyvärr skumläser vi det mesta. Om ett manus känns hopplöst redan på de första sidorna tar vi nästa manus i högen.

Med ett synopsis som stöd för vår läsning – om vi till exempel vet att överraskande vändningar väntar – blir det mer spännande för oss att ta oss an ditt manus. Ett välskrivet synopsis bygger en känsla kring romanen och visar att du arbetar på ett medvetet sätt.

Det synopsis du skriver till förlaget är inte samma som det du tar fram inför ditt roman­skrivande. Ditt förra synopsis var ett stöd för ditt skrivande medan det här är en summering av romanen på en dryg sida, som ska få förlagen att vilja läsa ditt manus. Ett synopsis av det här slaget ökar inte bara dina chanser att få en bra läsning av förlagen, det är även en bra skrivövning: om du kan summera din roman på en dryg sida vet du att du har koll på de viktigaste trådarna och den huvudsakliga handlingen.

När vi sedan börjar läsa ditt manus är jobbet du har lagt ner på din roman – alla förberedelser, all bearbetning, timmarna framför datorn, samtalen med testläsarna – det som får oss att känna att här är en story som drar in oss, här finns karaktärer som vi bryr oss om, här är ett manus som får oss att säga: »Hörni, jag tror att vi har nåt här!«

När du är antagen av ett förlag och har inlett ett samarbete med en förläggare har du inte bara fördelen att slutbearbeta ditt manus med förlagsmänniskor – du kommer även att få deras hjälp i ett tidigare skede med nästa bok. Du kan bolla idéer med din förläggare, och det är till din förläggare du kan skicka synopsis och outline för att få feedback.

Jag finns gärna där för mina återkommande författare och ställer frågor om karaktärernas resor och antalet trådar vid arbetets olika hållplatser: synopsis, outline, de första manussidorna och det första utkastet.

För jag vet att ju tryggare jag kan få dig som författare att känna dig under processen, desto mer kommer din kreati­vitet flöda och desto bättre blir resultatet.

Rekommenderas för dig

Artikeln publicerades i Skriva #4 2021 (23 augusti 2021) och är skriven av .