MIN START:
»Om jag kommer ihåg några av mina förstameningar? Oh ja! Två från Hamilton-serien, till exempel. ›Det är sällan nödvändigt att flå en människa.‹1 Och ›Döden kom med ölbil.‹2 Tidigare såg jag det som en sport att börja med en smäll i första meningen. I dag ser jag inte det som ett obligatorium, men den första sidan som helhet är viktig för att etablera storyn och huvudpersonen, och också en förutsättning för den detaljerade konstruktionsplan jag gör för en ny bok innan jag börjar skriva. Det är först när jag vet var jag ska börja som boken kan ta form.
Därför är det också otänkbart att jag skulle gå tillbaka och ändra starten när jag skrivit en del av boken. Jag skriver kapitel för kapitel och ger kapitlen efter hand till min förläggare, som praktiskt nog också är min hustru. Efter hennes synpunkter skriver jag om kapitlet och sedan ändras det inte mer.«