Majgull Axelsson: »Det är inte magi, det är en logisk ­konsekvens.«

MIN START:

»Jag gick omkring i många herrans år med en jättebra inledningsmening: ›Emelie var 14 år gammal när hennes mamma äntligen bestämde sig för att bli galen.‹ Den där historien … där fanns ju allt, tyckte jag! Så jag försökte och försökte, men det gick inte. Jag fick ingen ordning på det. Det kan fortfarande gräma mig att jag inte fick ihop det till en roman. För det ligger inte så lite njutning i detta att hitta en god inledning.

Jag måste skriva en bra början innan jag kan skriva resten. Framförallt måste jag veta vem som är huvudperson. Det är svårt, men när jag väl skrivit de två första sidorna och känner att det hela kan bli något, blir jag väldigt arbetsglad och lysten på att fortsätta. 

Just nu befinner jag mig i ett läge där jag hade skrivit en början, men nu har sänkt den. Det dög inte alls. Jag var så osäker på huvudpersonen så hon fick aldrig liv. Men jag har andra inledningar att testa, det är aldrig helt blankt i mitt huvud.«