Och så vacker var gryningen när den steg över Nørrebro! Över alkisarna och tonåringarna, över fiskmåsarna och helgnattsskräpet, över cyklarna och gatorna och husen och de oemotståndligt fyrkantiga sjöarna. Jag och min kompis Rosanna ville inte gå hem, och hade därför gått till en sådan bar som aldrig någonsin stänger. Där hade vi mött en ung man. Han frågade vad vi gjorde i Köpenhamn. Jag sa att jag skrev på en bok.

Jag har också skrivit en bok, sa han då. En vilda västernbok!

(Jeg har også skrevet en bog, en vilde vestenbog for drenger – han pratade rimligt nog danska)