Jag tycker att SVT:s Babel blir bättre och bättre. Troligen för att Jessika Gedin intresserar sig allt mer för skrivandet och allt mindre för att referera och diskutera handlingen i böcker som jag själv ännu inte hunnit läsa.
I sommarspecialen i söndags intervjuades författarparet bakom Engelsforstrilogin, Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Båda har som soloförfattare fortsatt att röra sig i en realistisk värld, där skräck och övernaturligheter lurar under ytan.
Som skickliga författare vet de att placera sina berättelser i miljöer som väcker deras egna minnen och känslor, men också hjälper berättelsen på hantverksplanet.
Mats Strandberg berättade att han tidigare kunde se in genom Finlandsfärjornas fönster från sin bostad och fascinerades av att det var som »ett litet svenskt samhälle som guppar runt«. Och när han själv har åkt färja har han ofta blivit stående framför kartorna som visar på vilka däck de olika restaurangerna och hytterna ligger. Framför allt har han undrat vad som döljer sig på kartans alla vita platser – där måste ju också finnas något, som passagerarna inte har tillträde till! Klart att Strandberg blev tvungen att skriva Färjan, där det finns en vampyr på bildäcket och ingen har någon chans att fly.
Många liknande ingredienser återfinns i Sara Bergmark Elfgrens Grim, som bland annat utspelar sig i spökhuset på Gröna Lund. Bergmark Elfgren har vänner som jobbat på nöjesfältet och hon har lyssnat på deras berättelser om vad som »döljs bakom kulisserna«.
Båda drar alltså nytta av att förlägga sina böcker på platser som är tydligt avgränsade mikrokosmos, och delvis hemliga för oss »vanliga människor«. Både Gröna Lund och en Finlandsfärja har dessutom fördelen att väldigt många läsare har varit där, på jakt efter en rolig dag eller festkväll.
Mats Strandberg i Babel: »Vi går båda igång på att ladda vardagliga svenska platser med något slags gotisk stämning, förhöja dem till något skräckigt. Vi går igång på krocken.«
Just att »gå igång« är viktigt när man som författare ska välja sitt ämne och sin värld. Det är praktiskt att skriva om en miljö man känner väldigt väl, men som Marie Hermanson skriver i sin guide om miljöbeskrivningar: »Välj en miljö som ger dig energi och lust. […] Om det är något jag lärt mig genom åren så är det detta: välj din miljö noga, för den kommer att utgöra en stor del av ditt liv.«
I vilken miljö vill du placera dina karaktärer? Och vad kan just den miljön göra för din berättelse?
Veckans …
… midsommartips
Gillade Bengt Ohlssons Midsommarnattsdrömmar – om ett kompisgängs midsommarfiranden under en 30-årsperiod – så mycket att jag frågade honom om han ville skriva en guide om hur man kan hantera olika tidsplan i en roman. Det ville han.
… Knausgård och Östergren
Har funderat en del på Åsa Beckmans krönika om författares, i synnerhet Karl Ove Knausgårds, megalomana anspråk på att läsarna ska intressera sig för alla de tankar och timmar som ryms i en bok. Beckman skriver: »Skrivande handlar om att ta plats. Det definieras sällan så, men likväl är det sant. Du ska utifrån fantasier och erfarenheter skapa ett textuniversum, fiktivt eller inte. För det krävs en osannolik förmåga att gång på gång överbrygga tvivel över projekt som kan pågå i månader, år, ibland decennier. Ingen människa har bett om ditt verk, du måste själv tro på det, åstadkomma det och göra plats åt det ute i världen.«
På mitt redaktörsbord landade så häromdagen ett porträtt på Klas Östergren. Det visade sig att Östergren tänkt på samma sak, att han till och med räknat på det hela. Han konkluderar: »Tänk dig så mycket mänsklig energi fokuserad på det du har satt på pränt. En hisnande tanke, bortom begriplighet. Ibland kan jag känna: ›Nej, nu ska jag inte besvära universum mer, jag har fått all den uppmärksamhet som jag rimligtvis kan begära.‹«
Uträkningen och hela porträttet återfinns i Skrivas kommande julinummer.
… mässdeal
Inom kort kan vi presentera vårt färdiga program för SkrivaScenen på Bokmässan. Vi tror faktiskt att det blir en stiligare författarparad än någonsin, och ämnena de ska diskutera är riktigt intressanta.
Dessutom har vi planerat montern. »Halva priset för prenumeranter på alla böcker och tidigare nummer« är årets stridsrop.
Välkommen hit till Göteborg 28 september–1 oktober!
… redaktörsarbete 2
På mitt redaktörsbord i dag, bland (alltför) mycket annat: Christian Dauns intervju med romandebuterande Andrev Walden. Ni får några kloka ord därifrån också, Waldens svar på en fråga om utmaningarna med självbiografiskt skrivande: »När man skriver i jag-form är det lätt hänt att man gör sig mer behaglig och klokare än vad man i själva verket är. Samtidigt kan man inte vrida ut och in på sig själv helt och hållet – en sådan människa är helt enkelt för motbjudande.«
Också denna intervju i nästa Skriva.
… redaktörsarbete 3
Min midsommarläsning blir ett par hundra sidor korrektur på Markus och Frida Torgebys nya bok En plats på jorden, som vårt lilla fackboksförlag ger ut.
Jag beklagar mig i det aktuella numrets ledare över att förlagen allt oftare »säljer skinnet innan björnen är skjuten«, det vill säga annonserar boken långt innan den är färdigskriven – vilket genererar både plågade författare och uppskjutna utgivningsdagar. Men jag är alltså inte bättre själv; boken är annonserad i Svensk Bokhandel och upplagd i nätbokhandeln.
Tror dock att vi ska klara utgivningsdatumet. Men det blir på håret.
Vill du läsa mer i ämnet kan du ta del av Malin Stehns upplevelser när hon skulle skriva Den Svåra Andra Boken. På sin Instagram berättar hon mer.
… platssökare
I senaste Babel berättar även Tove Alsterdal om hur hon finner platsen för sina böcker och hur hon försöker få korn på det som finns under ytan, bland annat genom en väldigt gedigen research.
Om just det ämnet har Alsterdal skrivit en bra guide för oss. Som hon skriver: »Att googla är bara början.«
Lägg sju böcker under huvudkudden i morgon!
