Du hade redan romandebuterat med Bete sig när du deltog i tävlingen som skulle leda till din nya bokidé. Har du deltagit mycket i novelltävlingar?
– Ja, de har varit med från början. Jag minns tydligt när jag vann en novelltävling i P3 när jag var 15 – det kändes enormt. Och så vann jag en norrbottnisk tävling och fick vara med i en antologi när jag var kanske 19. Att se sig själv i tryck var speciellt. Som ett slags godkännande. Tävlingar är jättebra när man längtar efter att skriva men inte vet om vad.
Var det fallet med tävlingen som mynnade ut i den nu Augustnominerade De tar allt ifrån mig?
– Ja. Jag letade efter något att skriva om, och började kolla upp novelltävlingar. Temat på Skrivas tävling var »Korsningen«, som jag tyckte lät rätt torrt och tråkigt. Då googlade jag »korsning«, vilket är lite pinsamt att erkänna. Man tänker sig att författare sitter på kammaren och hittar på egna idéer, eller går en promenad för inspiration. Inte googlar. Men jag hittade en gammal skämtartikel ur Jaktjournalen, om en efterlyst hybrid mellan en älg och en ren. Och tankarna började snurra. Vad skulle hända om ett konstigt djur dök upp i ett samhälle? Hur skulle det påverka jakten, som kan betyda allt för en liten by?
