Jag har sällan sett en publik anteckna så flitigt som i lördags, på vår heldag Skriva feelgood. Författarna på scen berättade otroligt generöst om arbetsprocesser, motgångar och skrivtips. En av metoderna jag tog med mig kom från Jenny Fagerlund och handlade om att författaren kan analysera sina huvudkaraktärer på tre nivåer:
- Vem är karaktären utåt, hur framställer hen sig?
- Vad visar karaktären bara för sina närmaste?
- Vilka hemligheter har hen? Vilka egenskaper, åsikter och handlingar vill hen dölja för alla?
Denna trestegsraket är en användbar tankefigur, som också kan skapa konflikter och driv på en rad nivåer i din berättelse. Men jag skulle vilja tillföra en dimension till:
- Vilka egenskaper, åsikter och handlingar är karaktären själv inte medveten om, eftersom de är så självklara utifrån karaktärens bakgrund eller den rådande tidsandan?
Många av de romaner jag gillat mest de senaste åren – Ia Genbergs Detaljerna, Kerstin Ekmans Löpa varg och Lydia Sandgrens Samlade verk – rymmer den här dimensionen. Miljöerna och tidsandan är fantastiskt skildrade men har också trängt djupt in i huvudkaraktärernas tankar och beteende, vilket gör dem trovärdiga och levande. Ibland, som i Löpa varg, får huvudkaraktären syn på mekanismerna och försöker medvetet få till en förändring (jaktlagsledaren förkastar sin tidigare machosyn på manlighet och natur). Men lika ofta kan karaktären sitta fast i sin tid som i ett osynligt spindelnät.
Tidsandan blir ett slags dold utmaning, som du också kan använda dig av i din berättelse.
Veckans …
… klokbok
Ett par gånger om året läser jag en »klokbok«. Det är mitt samlingsbegrepp för en typ av böcker som ofta skrivs av äldre, belästa författare i en essäistisk självbiografisk form. Tänk Merete Mazzarella, Patricia Tudor Sandahl, Bodil Jönsson eller som nu: Sven-Eric Liedmans I november. Om åldrandet.
Som 70-plussare blickar dessa författare ut från en värld de flesta av oss inte har besökt. De minns tider vi inte minns, och lever i en ålder som vi inte har prövat på. Dessutom har de släppt garden; de tänker inte på karriär eller personliga varumärken utan skriver helt utan sidoblickar.
Idé- och lärdomsprofessor Liedman varvar läsefrukter och egna erfarenheter i korta kapitel med rubriker som Bildningen, Familjen och Minnet. Stimulerande läsning nästan hela tiden.
… webbexklusiva artikel
Nu kan du läsa Sara Lövestams kloka tankar om hur man skapar ett levande synopsis för sin bok.
… tajming
I går nominerades Gunnar Wetterberg till Stora Fackbokspriset 2022. Syftet med priset är att »uppmuntra en berättande humanistisk bildningstradition präglad av stilistisk briljans«. Vad passar väl då bättre än att Wetterberg i Skrivas nya hantverksintervju berättar hur han får till just sin »briljans«.
Tidningen kommer till prenumeranter och butiker under nästa vecka, men intervjun med Gunnar Wetterberg släpper vi här för läsning redan nu.
Vinnaren av Stora Fackbokspriset tillkännages i början av december.
… svajiga bokval
Som de lydiga medborgare vi är, har vår bokklubb läst årets Göteborg läser-bok. Projektet, som drivs av Författarcentrum Väst, vill »väcka liv i böcker som kanske fallit i glömska« och »vrida och vända på Göteborg som litterär plats«.
Första boken, Bengt Anderbergs Amorina, stoppades i sista stund av Författarcentrum Väst eftersom »den har ett föråldrat språk« (som bland annat innehåller n-ordet) och »skulle kunna beröra människor illa«. Det beslutet upprörde i sin tur Agneta Pleijel, som skrivit förordet till den nya utgåvan: »Du kan ju hitta olämpligheter i praktiskt taget varenda äldre bok. Jag tycker att det är skrämmande att tänka sig att alla svenska klassiker ska genomgå en sorts efterhandscensur och på så vis inte komma en läsekrets till godo«, sade hon till Dagens Nyheter.
Istället blev den första Göteborg läser-boken Sun Axelssons självbiografiska Drömmen om ett liv från 1978. En av våra bokklubbsmedlemmar hade kvar sin pocket som hon fått 1984. Hon mindes den som jättebra och boken var full med engagerade understrykningar.
Men nu tyckte hon inte om den, och det gjorde inte vi andra heller.
I Sun Axelssons fall var det inte språket som krånglade – det lever tvärtom fortfarande, liksom själva livsberättelsen. Mitt problem är att författaren ser hela sin uppväxt genom ett raster av psykoanalytiska och vänsterintellektuella 70-talstankar, som inte har åldrats väl. För att återkoppla till texten högst upp i detta brev: det är spännande när karaktärerna sitter fast i tidsandan, mindre lyckat när författaren gör det.
I alla fall om boken ska läsas 44 år senare.
… nedläggning
Tidskriften Respons har levererat kvalificerade läsningar och recensioner av ny facklitteratur under mer än tio år. Men nu är det slut. Jag, i min roll som fackboksförläggare, sörjer. Den kvalificerade litteraturbevakningen har krympt under flera år och fackböcker behandlas ofta styvmoderligt av dagspressen.
… lök på laxen
Inte heller tycker jag att Sun Axelssons bok »vänder och vrider på Göteborg som litterär plats« i någon större utsträckning. Det är nästan bara Slottsskogen som skildras; Sun Axelsson växte upp där eftersom hennes pappa var stadsträdgårdsmästare.
Skildringen av denna enorma stadspark, av att bo mitt i ett magiskt rike som var omväxlande skrämmande, tröstande och ensamhetsskapande, är dock fin.
Min favoritskildrare av platser och mentalitet i Göteborg? Claes Hylinger. Kvällarna på Pärlan håller fortfarande. Tror jag. Det var mer än ett halvt liv sedan jag läste den.
… TV-serie
Såg klart och gillade första säsongen av recensenthyllade The Bear, en udda serie som mest utspelar sig i ett restaurangkök. Seriens recept består av ständiga aggressioner, ett par fina vänskapsskildringar och några rejäla nypor matporr.
Sista avsnittet gav en bra cliffhanger till kommande säsong. Men för er som har sett – ur ett manusskrivarperspektiv kom väl slutet lite väl mycket från ingenstans? Alla karaktärer kan inte plötsligt skutta från misär till glädje och gemenskap genom en osannolik act of God.
…prisutdelning
På måndag avslöjas Augustvinnarna. Förbered dig med Skrivaläsning om de tre författare som belönats för bästa skönlitterära bok de tre senaste åren.
- Marit Kapla (2019) om platsens betydelse.
- Lydia Sandgren (2020) träffade jag i miljöerna från Samlade verk. Vi pratade bland annat om karaktärers och tidsskildringars trovärdighet.
- Elin Cullhed (2021) följde Johanna mitt i ångesten när Eufori skulle slutföras.
Jag påpekar gärna att vi träffade alla författarna innan de hade prisats.
