Historien skrivs traditionellt om och av samhällets mäktigaste. Du ger röst åt några av samhällets fattigaste, som oftast försvann med ett tyst andetag i ett avlägset norrländskt torp. Hur hittade du dem?
– Innan jag hittar människorna måste jag ta reda på vilket ämne man överhuvudtaget kan skriva om, om man som jag vill beskriva verkligheten och ändå skapa en bra berättelse med detaljer och personliga öden. Ämnet måste ha något slags allmänintresse, rymma dramatik och helst ha en början och ett slut. Jag hade skrivit en bok om pestens Stockholm 1710 tidigare och tycker det är intressant att skildra farsoter och katastrofer som drabbat människorna – och våra reaktioner på dem.
Och då hittade du svältåren 1867–1869 …
– Precis. Sverige var ju ett av Europas fattigaste länder långt in på 1900-talet och vi hade svältkatastrofer även i slutet av 1600-talet och på 1770-talet. Men ju längre bak i tiden man kommer, desto färre källor finns det och desto större blir andelen källor från adeln, prästerna och den delen av samhället. Från svälten på 1860-talet finns det till exempel rättegångshandlingar, protokoll från kommunala sammanträden och barndomsminnen från många olika håll som nedtecknats av folklivsforskare på 1900-talet. Efter hand klev de enskilda människorna fram ur källmaterialet.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.
