Under nästa vecka anländer årets första nummer till våra prenumeranter, det sjätte Skriva-numret jag medverkar i. Med andra ord har ett helt år passerat sedan jag trillade in på redaktionen som praktikant från Redaktionell praktik-utbildningen vid Göteborgs universitet. Kanske har ni sett min namnteckning fladdra förbi på sidorna, skymtat en lilahårig skepnad i bakgrunden på Johannas Instagram-stories eller träffat mig på något av våra event. Oavsett vad är det dags för en sen introduktion.
Jag heter Frida Windelhed och är reporter här på Skriva. När jag inte sitter på kontoret spelar jag bas i bandet Novembervägen, kollar på obskyra skräckfilmer och – ni gissade rätt – skriver. Jag har gett ut två romaner via skräckförlaget Swedish Zombie, och skriver även erotiska noveller för ljudboksapparna Blanche och Ava Stories.
Innan jag blev reporter på Skriva – alltså relativt nyss – var jag prenumerant och minns vad jag uppskattade och saknade i tidningen. (Kommer heller aldrig att glömma en novelltävling jag deltog i med vad jag tyckte var något av det bästa jag skrivit – utan att ens hamna på prispallen. Försöker fortfarande ta reda på vem som är ansvarig för denna skymf.) En grej som jag och många i min omgivning saknade då var fler inblickar i fantastikvärlden.
Det är lätt att känna sig som en litteraturens »second class citizen« när genrerna som man älskar inte får det utrymme man tycker att de förtjänar. Det har jag upplevt många gånger inte minst under skrivarkurser – exempelvis vägrade en handledare läsa texterna jag hade skrivit så länge de hade övernaturliga inslag. När jag fick komma på intervju på Skriva inför min praktikperiod var jag därför rädd att mina nischade intressen skulle ses som en nackdel, som »mindre litterära«. Men det var tvärtom. Det fanns en stor nyfikenhet på dessa ämnen hos redaktionen, och mina erfarenheter sågs som meriterande!
I det nya numret har jag fått leva ut med både en fantastikguide och mitt första stora reportage hos Skriva, om att skriva berättelser till spel. Till den artikeln intervjuade jag bland annat Augustprisade Jessica Schiefauer, som har börjat skriva manus för TV-spel. Här kan du se en videosnutt från mitt besök hos henne på Thunderful Games.
På Skriva försöker vi nå ut så långt vi kan åt olika skrivarhåll, eftersom alla skriver olika och eftersom vi – liksom Jessica Schiefauer – tror att man kan lära sig mycket genom att rikta blicken åt nya håll. Ena dagen blir det alltså fantastiklitteratur och TV-, dator- och rollspelsberättelser. Nästa dag: versfötter och rimflätning. Kolla in vår nya sonett-tävling här!
Veckans …
… spårvagnsläsning
Läser gör jag allra mest på spårvagnen, och just nu är jag så uppslukad av en bok att jag nästan längtar efter resan från Angered till Skrivakontoret om morgnarna. Mariana Enriquez senaste roman har nämligen äntligen översatts till engelska. Redan förra året översattes boken till svenska av Norstedts men jag vågade inte riskera att jag skulle bli missnöjd med översättningen. Hanna Axén har säkert gjort ett utmärkt jobb med Vår del av natten, men jag valde att vänta på Megan McDowells Our share of night, då hon översatt Enriquez tidigare böcker, som jag älskar. Our share of night är en perfekt ockult roman (och till min stora glädje en riktig tegelsten). Skrämmande berättelse, välskrivna karaktärer och en stark skildring av Argentina under 70- och 80-talet.
… kulturupplevelse
Jag och sambon åker till Stockholm för att se Sweeney Todd på Operan. Jag har inte läst James Malcolm Rymer och Thomas Peckett Prests berättelse som Sondheim-musikalen är baserad på, men låtarna från Tim Burtons filmversion är på gott och ont aldrig långt från mina tankar. Upptäckte nu i sista sekunden att operapubliken »ska« vara utklädd i stil med det nygotiska artonhundratals-London som berättelsen utspelar sig i. Tur att man har en helsvart garderob sedan gammalt.
… prestationsångest
Tanken är att jag under Johannas föräldraledighet ska axla hennes mantel, och den är tung även om Johanna inte kommer att vara helt frånvarande – bland annat ska vi turas om med fredagsbreven. Att skriva det här första är ganska skrämmande men läskigast har av någon anledning varit att ta över ansvaret för Skrivas sociala medier. Vår närvaro där har dalat tillfälligt, men vi kommer att göra en stark comeback! Ska bara djupandas i en papperspåse först.
… besatthet
I det nya Skrivanumret tipsar de som medverkar i Skriva för spel-reportaget om spel med välskrivna berättelser. Ett av tipsen var det kinesiska äventyrsspelet Journey. Sedan reportaget blev färdigt har jag spelat Journey från början till slut säkert ett dussin gånger. Aldrig tidigare har jag upplevt en sådan avskalad berättarmetod: spelaren bjuds in till djupa existentiella ämnen och berättelser men allt sker ordlöst. Bara ljud och bild. Det är vackert, lättspelat och inspirerar till nya sätt att berätta historier.
… tempusfrustration
I nya numret berättar också författarparet Lars Kepler om hur de använder sig av presens i sina kriminalromaner. Jag prövar själv för första gången presens i ett romanmanus, och behöver verkligen inspiration och vägledning. För det har varit hemskt. Förmodligen det svåraste jag försökt mig på i skrivarväg. Vad gör det så mycket svårare att skapa atmosfär i presens, och varför blir meningarna så korta?
På måndag kan du läsa Skriva digitalt och måndag–torsdag delar brevbärarna ut tidningen. Men Keplerintervjun kan du läsa redan nu.
… tävling
I mitten av februari utkommer novellsamlingen Medborgarna, skriven av Henrik Bromander. Ditt uppdrag i Skrivas tävling är att slutföra titelnovellen efter eget huvud. Du ska alltså fortsätta i samma miljö och med samma berättarperspektiv, i övrigt har du fria händer. All info om denna annorlunda tävling hittar du här.
