Intervju med novellvinnaren Lisa Förare Winbladh

Närmare fyrahundra bidrag inkom till stora hösttävlingen. Juryn var enig om vinnaren Lisa Förare Winbladh, som skrivit en fantasieggande novell i gränslandet mellan saga och samtid.

Hur fick du idén till novellen?

– Novellen utspelar sig i samma universum som min kommande roman – skymningslandet mellan saga och verklighet. Jag utgick från en känsla, en som många kan känna igen sig i, just detta att alla är mest oroliga för sina egna barn. Jag tror att vi är många som känner oss lite som ufon i vissa sammanhang. Sedan drog jag det till sin spets.

Hur var skrivprocessen?

– Idén kom ganska plötsligt en dag när jag egentligen skulle skriva en krönika för en tidning. Jag är väldigt bra på att prokrastinera, så istället för att skriva krönikan satte jag mig i några timmar och skrev den här novellen. Att det fanns en tävling, med tydliga ramar och deadline, hjälpte mig. Annars är jag väldigt lat, jag har svårt att skriva annat än på uppdrag.

Du är en välkänd skribent inom mat. Men har du skrivit noveller förut?

– Jag har provat det när jag gick en kurs i skrivande, men aldrig skickat in något. Men jag älskar att läsa noveller: Kelly Link, Jens Liljestrand och Ray Bradbury kan jag verkligen rekommendera.

Hur skiljer det sig åt – att skriva om mat och att skriva skönlitteratur?

– Det skiljer sig ganska lite. Att skriva om mat och att skriva fantastik handlar båda om att övertyga och skapa en stark upplevelse, det gäller att lägga information i bisatserna. Det spelar ingen roll om man skriver om monster eller kålrötter – det måste finnas ett emotionellt driv. Man måste också ständigt hitta nya metaforer och undvika klyschor. »Jättegott« eller »krispigt« funkar liksom inte.

Lisa Förare Winbladh

Ålder:53

Bor:Herrängen, Älvsjö

Familj:Man, en son, två bonus­söner och en extrason från Afghanistan.

Gör: Matskribent, föreläsare och snart författare: Boken Varken utkommer i höst på Louise Bäckelin förlag. Mer om framtida projekt går att läsa på lisaforare.se

Novellen är väl avvägd. Man får tillräckligt med information för att bli nyfiken, men man får verkligen inte veta allt.

– Jag tycker nog att en bra novell ska lämna läsaren med abstinens, att man ska vara milt frustrerad när den är slut. I noveller kan författaren ha en tilltro till att läsaren fyller i luckorna. Fantastik passar också väldigt bra i novellform, i en roman kan man inte lämna så mycket öppet. Det gör också att fantastikromaner lätt blir övertydliga och förlorar det där magiska skimret.

Ja, ditt romanprojekt – berätta mer!

– Jag vill föreläsa mer om skrivande och gillar att undervisa – så nu var det dags att skriva en roman. Jag har alltid varit förtjust i litteratur med övernaturliga inslag, och tycker att det mest finns för unga vuxna. Därför har jag skrivit en mer vuxentillvänd fantastik­roman – en mörk förortssaga brukar jag kalla det – där vissa karaktärer är lite mer mänskliga, andra mindre. Jag har precis skickat version två av manuset på Varken till min redaktör, och skriver nu på uppföljaren.