13 trender som formar ­morgo­n­dagens deckare

Den svenska kriminalromanen står starkare än någonsin – men nya krav ställs på dem som vill skriva framtidens succéer. Här är trenderna du vill hålla koll på.

1 Extremerna blir fler

Gränserna för vad vi tycker är rimligt att läsa om kommer att flyttas. En yngre Netflixgeneration, som är skolad i effektivt berättande och vana vid proppfulla storylines, nöjer sig inte med 300 sidor om en polis som i makligt tempo försöker att lösa ett enskilt brott. Det kommer att hända mer, och mer extrema saker, i morgondagens deckare: grövre våld och övergrepp, chockartade vändningar och betydligt större och mer svårlösta brottshärvor.

2 Sverige dominerar

Svenskarna älskar att läsa svenska deckare som utspelar sig i – Sverige. Det är en trend som bara förstärkts med tiden, och de senaste åren har också glesbygd och hemvändande synts som ett tydligt tema i kriminallitteraturen.

Flera förläggare vittnar om ett alltmer kompakt motstånd mot kriminalromaner som översatts till svenska. Det är enligt Kristoffer Lind, förlagschef på Lind & Co, »enklare att sälja en medelmåttig svensk deckare av en okänd författare än en internationellt hyllad och originell bok som vunnit The Gold Dagger«.

3 Backlisten allt ­viktigare

Annons

Läsarnas sätt att ta till sig litteratur förändras snabbt. I dag köper typläsaren inte sina böcker i en fysisk bokhandel, utan klickar hem dem – eller tar del av dem som e- eller ljudböcker i en streamingtjänst. Det gör betydelsen av backlist (alltså författarens tidigare utgivna böcker) långt större. I en bokhandel finns i regel författarens senaste bok, plus eventuellt någon eller några tidigare titlar i pockethyllan. Men i Storytel-appen, eller på Adlibris, kommer allt som författaren skrivit att finnas – några klick bort. Streamingtjänster och nätbokhandlar vill få sina kunder att läsa, lyssna på och köpa fler böcker och tipsar därför gärna om annan läsning. Eftersom de inte kan kommunicera direkt med sina kunder som i en fysisk bokhandel används författarnamnet för att generera tips: »hen har också skrivit A, B och C«. Särskilt effektivt är detta förstås vad gäller serier.

Många förlag ökar takten på arbetet med att tillgängliggöra äldre böcker och författarskap i e- och ljudformat, för att göra populära författares backlists så kompletta som möjligt.

4 Polisarbetet blir mer tekniskt

Franska hackare som knäcker krypterade mobiltjänster och hjälper svensk polis att gripa topparna inom organiserad brottslighet. Poliser som obemärkt lyckas montera avancerade övervakningskameror i källaren i ett hyreshus, där en narkotikaliga har upprättat en central. En släktforskare som hjälper polisen att lösa ett cold case-mord med hjälp av DNA-analyser. Framtidsscenarier? Nej, ovan beskrivningar är faktiska exempel på hur svensk polis löst brott senaste året. Den tekniska utvecklingen håller på att göra polisarbetet till något helt annat än för bara några år sedan.

Och utvecklingen går snabbt. Polisen får ständigt tillgång till vassare verktyg och metoder för att utreda brott. Dessutom förändras brottsligheten, vilket påverkar hur polisen kan arbeta. I en stadsdel som belastas av organiserad brottslighet och gängkriminalitet vill de boende inte tala med polisen, anmäla brott eller vittna. Då behöver utredare andra tillvägagångssätt. Traditionellt spaningsarbete kompletteras med nya metoder – och mycket handlar om teknik.

Christoffer Carlsson är kriminolog och hyllad deckarförfattare. Han följer utvecklingen av det forensiska arbetet och nämner ett antal tekniska innovationer som kan påverka framtidens polisarbete. En av dem är Palantir: »Det är ett datorprogram som bevakar informationsöverföring mellan datorer på ett helt nytt sätt. Om det låt säga är verksamt på ett företag kan det reagera på om hemliga dokument överförs vid en tidpunkt då inga datorer var inloggade, och varna för att där finns en läcka.« Inom den amerikanska polismyndigheten har den sortens datorassisterad kunskap använts för att försöka förutspå vilka som kommer att begå brott, trots att det egentligen inte är tillåtet, berättar Christoffer Carlsson: »Det går emot grundtanken med polisarbete. Polisen ska förebygga brott men rättsprocessen ska vara retrospektiv. Du får inte utreda någon som inte har begått brott. Det här är komplicerat; verktygen är kraftfulla men står på en skakig juridisk grund.«

Christoffer Carlsson nämner också Google Timeline, som trackar människors rörelsemönster, och säger att i och med att vi använder våra mobiltelefoner i så stor utsträckning, kommer användningen av mobildata att bli ännu mer central. Även biometri – de tekniker som används för att avläsa delar av människokroppen elektroniskt, som ett sätt att identifiera personer – kan bli användbart för polisen. Ett exempel är mobiltelefonens fingeravtrycksfunktion, där ett enkelt tryck med tummen ersatt det tidigare kodlåset. »Vi använder biometriska funktioner mer och mer i vardagen. Än så länge lägger du ditt kort mot kortläsaren när du betalar, i framtiden läser den kanske av ditt fingeravtryck eller ditt ögas iris. Och ju mer vi använder vår kropp på det viset, desto större möjlighet kommer det att finnas att spåra oss«, säger Christoffer Carlsson.

För morgondagens författare gäller det att vara på tårna; ska polisarbetet skildras behöver man göra ännu mer noggrann research, ha kunskap om de nya verktygen och framför allt besitta en förmåga att skildra dem spännande (till exempel: hur skapa dramatik av en scen där två utredare sitter och tittar på film från en övervakningskamera i tre timmar?). Alternativet är att fokusera än mer på romanpersonerna och deras privatliv – eller för all del skriva en retrodeckare där historien förläggs till en annan tid.

Annons

5 Samhällskritiken försvinner

Svensk kriminal litteratur beskrivs ofta som »samhällskritisk«. Men kommer framtidens deckare att skrivas i samma anda? Nej, man kan redan nu ifrågasätta om det systemkritiska perspektivet fortfarande präglar krimutgivningen.

Den moderna svenska kriminalromanen är sprungen ur en vänstertradition och en strävan efter att skildra samhället. Författarparet Maj Sjöwall och Per Wahlöös tio kriminalromaner, som präglat den svenska deckarvågen, var tydligt politiskt färgade och skrevs som en motreaktion mot den anglosaxiska borgerliga berättartraditionen. Samhällskritiken syntes på många sätt men framförallt i förklaringsmodellen till brotten: det var inte personen som höll i vapnet som ensam skulle anses skyldig, utan också – eller framförallt – samhället som hade skapat förövaren. Det arvet fördes vidare; bland andra Henning Mankell, som var präglad av 68-rörelsen, och Stieg Larsson skrev deckare i samma anda.

Men i dag saknas systemkritiken. Även om många anser att svenska deckare fortsatt vill säga någonting om samhället, är de glasklara (och ibland nästan övertydliga) ställningstagandena borta.

Lotta Olsson är kritiker och krönikör på Dagens Nyheter och har särskilt fokus på kriminallitteratur: »Deckarna har länge haft en samhällskritisk funktion men jag tror att den håller på att gå förlorad«, säger hon och menar att framtidens deckare snarare kan komma att förstärka samhällets motsättningar, eftersom allt fler kriminalförfattare till exempel lyfter fram motsättningar mellan etniska svenskar och människor med utländsk bakgrund. Poliserna är i regel svensk medelklass, bovarna har – upplever Lotta Olsson  – en helt annan bakgrund. Hon tycker att deckarförfattarna förhåller sig till sådana saker på ett betydligt mer opolitiserat sätt än för tio, tjugo och trettio år sedan: »Numera handlar det mer om kaffebordspolitik av typen ›fy så det har blivit i samhället, tänk att det finns sådana motsättningar ute i förorterna‹. Själv saknar jag egentligen inte den här uttalade politiska ambitionen som Sjöwall-Wahlöö hade, Henning Mankell var bättre på att skriva politiskt, även om jag ibland också blev trött på att Kurt Wallander alltid stod i en lerig potatisåker och gnällde om vart Sverige var på väg«, säger hon.

Oavsett vad man tycker, handlar svenska deckare i dag mer om moral och personliga livsval, än om politik och ideologi.

6 Läsarna vill ha vardag

Även om brotten och våldet blir grövre, vill läsarna inte bara ha mord utan också vardagsliv: lite kärlek, förskolehämtningar och äktenskap som knakar i fogarna. Och det ska vara medelklassens liv och livspussel som skildras. Kort sagt: igenkänning. Kristoffer Lind: »Traditionella deckare med mycket polisarbete och livspussel säljer allra bäst. Den trenden växer sig bara starkare. De svenska deckarna innehåller oftast fler sidohistorier som löper parallellt med huvudintrigen och som ibland kan ta stor plats, medan de internationella deckarna har ett tydligare fokus på huvudintrigen.«

Lotta Olsson på Dagens Nyheter säger att läsarna har ett konstant behov av psykologiskt trovärdiga deckare som skildrar också det privata: »Jag har en idé om att deckarna speglar vår psykodynamiska syn på verkligheten: vad vi gör, och vilken sorts social miljö vi befinner oss i, påverkar oss. Ett exempel är att så många deckare just nu utspelar sig utanför storstäderna, mycket handlar om att återvända till landsbygden och till sitt ursprung. Delvis försöker författarna kanske muta in nya områden, platser som inte är så litterärt sönderanvända. Men det speglar också en strävan efter att omvärdera sin uppväxt och sin bakgrund: ›Min beskrivning av barndomen stämmer inte riktigt‹. Det där är klassisk psykoterapi, och det är intressant att deckarna använder den formen.«

7 Verkligheten kittlar

Genomslaget för true crime har under de senaste åren varit massivt. I poddar och TV-dokumentärer slukar lyssnare och tittare detaljerade berättelser om verkliga brott, framförallt grova brott som mord (seriemördare är klart överrepresenterade). Utmärkande är att nya fakta sällan grävs fram. True crime handlar istället om att levandegöra redan kända berättelser.

I bokform är trenden svagare. Grävande journalistik om till exempel oskyldigt dömda finns, liksom berättelser som Åsne Seierstads bok om Anders Behring Breivik, och Gellert Tamas Lasermannen. Exemplen på renodlade true crime-böcker är färre. Men i somras gav Svenska Akademiens före detta ständiga sekreterare Peter Englund ut den uppmärksammade Söndagsvägen – Berättelsen om ett mord, och den före detta kriminalreportern Tina Frennstedt har rönt stor uppmärksamhet för sin serie Cold cases, där hon skriver fiktion inspirerad av verkliga fall.

Ingenting tyder på att människors intresse för verkliga brott kommer att avta. Tvärtom är det troligt att true crime på allvar får genomslag i spänningslitteraturen och att deckarförfattare i större utsträckning kommer att skildra verkliga brott, eller mer tydligt hämta inspiration från verkligheten – inte minst eftersom det är ett säkert sätt att skapa medialt intresse kring en bok. Författarna kommer därför att behöva göra fler etiska överväganden när de vill skildra andra människors öden. Tina Frennstedt har till exempel talat med anhöriga till mordoffren innan hon skrivit sina böcker.

8 Könsrollerna nyanseras

Den alkoholiserade otrevliga snutgubben är redan avskaffad; nu är det dags att avliva de kvinnliga klichéerna. Morgondagens deckare kräver mer sammansatta protagonister.

En snabb bakgrund: I sin avhandling Mordens marknad (2017) analyserade litteraturvetaren Karl Berglund litterära mönster och återkommande teman i deckar-genrens kommersiella toppskikt under 2000-talet. Han slog fast att deckargenren hade feminiserats. Det var inte längre män som skrev deckare om och för andra män. De kvinnliga deckarförfattarna var plötsligt lika många som männen och framförallt var två av tre huvudpersoner kvinnor. Karl Berglunds avhandling publicerades samma år som metoo briserade, och det satte ytterligare spår i kriminallitteraturen: allt fler böcker skildrar mäns våld mot kvinnor, och fler starka kvinnliga huvudpersoner som tar över eller slår tillbaka.

Men – de kvinnliga huvudpersonerna är fortfarande minst lika stereotypa som sina manliga föregångare. De deckarhjältinnor som fått stort genomslag är knivskarpa och orädda, därtill unga och attraktiva, men påfallande många av dem lever utan familj, nästintill isolerade, och har uppenbara svårigheter att hantera relationer. Inte sällan antyds psykiatriska diagnoser. Är vanliga kvinnor helt enkelt inte intressanta nog att få utföra polisarbete i den litterära världen?

I framtiden väntar förhoppningsvis en mer diversifierad flora av huvudpersoner – män och kvinnor som är människor av kött och blod. Lotta Olsson på Dagens Nyheter har noterat ett antal sådana protagonister i de senaste årens utgivning, och hon gläds dessutom åt att ett antal av deckardebutanterna under 2020 var män – för första gången på länge: »Jag tror och hoppas på fler deckare som problematiserar männens roll. Manliga författare kan skriva fram en annan mansbild som inte är så klichéartad. Jag hoppas att det är en trend som fortsätter, att männen börjar berätta mer.«

9 Genrerna blandas

Att deckare är så omåttligt populära öppnar för subgenrer. Bibbi Wopenka är ordförande i Svenska Deckarakademin: »Jag tror inte att deckarförfattarna kommer att vara särskilt renläriga i framtiden, utan vi kommer att få se fler blandningar mellan genrer.« Några framgångsrika exempel är Stina Jacksons spänningsromaner, som är lika delar roman och deckare, och John Ajvide Lindqvists X: Den sista platsen, där en hårdkokt kriminalberättelse blandas med skräck. Den sortens genremixtrande kommer att bli vanligare; berättelser som visserligen handlar om mord, försvinnanden eller andra brott men där polisutredningen inte ligger i berättelsens absoluta fokus.

Det finns också mer aparta exempel; vi har redan sett satiriska pensionärsdeckare, historiska deckare och feelgood-deckare. Mer är att vänta: varför inte poesideckare, sci-fi-deckare, erotiska deckare eller seriedeckare?

Dessutom kryper intresset för brott neråt i åldrarna. Tack vare Martin Widmark, som skapade böckerna om Lasse-Majas detektivbyrå, finns i dag mängder av deckare för barnbokskategorierna 6–9 och 9–12 år. Bland annat Camilla Läckberg och Kristona Olsson skriver numera för barn. Vad kommer härnäst? Kriminalbilderböcker? Pekboksdeckare?

10 Nya yrken ger nya bokvärldar

Först skrevs deckarna av författare. Numera skrivs kriminalromaner ofta av människor med brottsnära yrken: kommissarier, journalister, jurister, kriminologer och kriminaltekniker. Cirkeln av människor som vill skriva deckare vidgas ständigt och med all hjälp som finns att tillgå i form av skrivkurser och skrivcoacher, tror vi att morgondagens författare kommer att ha en ännu mer blandad bakgrund. Hans-Olov Öberg, deckarförfattare och grundare av Southside stories, säger: »Det finns mängder av outnyttjade miljöer och det här är faktiskt någonting som jag tittar noga och intresserat på just nu. Varför inte taxichaufförer, träslöjdslärare (potentialen för läckra mord!) städare, spärrvakter, meteorologer och … organister?«

11 Berättelsen når ­läsaren i fler format

Ingen författare vill längre att en bok ska vara bara en bok. Framgångsrika böcker utvecklas i många riktningar: de blir tryckt bok, ljudbok och e-bok men också film, podd, TV-serie och fysiska turistmål. Malin Persson Giolitos Störst av allt blev inte bara den första svenskproducerade originalserien på Netflix utan också en teaterföreställning med Nour El Refai (om än uppskjuten på grund av pandemin).

12 Ljudformatet förändrar berättandet

Den snabbt växande ljudboks-marknaden är en av de trender som kommer att påverka spänningslitteraturen allra mest de kommande åren. Från att fram till relativt nyligen ha setts som ett komplement, är ljudformatet nu en kraft som alla genreförfattare behöver förhålla sig till. Vissa böcker, som inte säljer stora tryckta upplagor, går ändå som tåget i lyssnat format.

Redan nu produceras renodlade ljudboksserier av bland andra Storytel Originals och Bonnier Bookery. Flera förläggare, som Erika Degard på Norstedts, tror att även den »vanliga« deckaren kommer att påverkas: »I framtiden kommer allt fler titlar att komma som enbart ljudböcker, främst inom genrelitteraturen«, säger hon.

Självklart påverkar detta morgondagens kriminalromaner. De böcker som toppar ljudbokslistorna har gemensamma drag vad gäller berättarstruktur. Raka, enkla, kronologiska berättelser med mycket framåtrörelse och handling är typexemplet på en berättelse som går hem. Andra berättargrepp fungerar sämre i ljud: tidshopp, stort persongalleri, kursiveringar, inre monolog och många parallella historier. Överlag är mer avancerade romanbyggen svårare när man lyssnar. Hans-Olov Öberg tror att »i framtiden blir den allmängiltiga vardagsdeckaren ännu mer utslätad och ljudboksanpassad«.

Men allt behöver inte gå åt det hållet. En lyssnare som ligger i soffan eller promenerar är mer receptiv än den som städar eller gymmar. Helena Ljungström, förläggare som arbetar med kriminalromaner på Albert Bonniers, säger: »Streamingtjänsternas utbud breddas. Jag tror också att ljudboksläsaren utvecklas, samtidigt som ljudboksformatet utvecklas. Numera tycks ljudbokslyssnare inte heller värja sig mot långa böcker.«

Dessutom väntar säkerligen en smärre revolution vad gäller streamingtjänsternas teknik: mer funktionella appar där man lätt kan bläddra fram och tillbaka i boken, smartare sätt att flagga intressanta partier man vill återvända till och mer finkalibrerade sökfunktioner – vilket kommer att göra det lättare att läsa mer komplicerade böcker.

13 Läsarbeteendet analyseras

Gränserna för när en bok anses färdig förflyttas. Streamingtjänsterna skapar helt nya möjligheter att analysera hur läsarna faktiskt läser. Vilka böcker läser de ut, vilka författarskap återvänder de till? Om de slutar lyssna på en ljudbok: när slutar de lyssna? Vilken längd på bok går hem bäst? Och så vidare. Alla dessa data sitter tjänster som Storytel och Bookbeat på och frågan är inte om det här kommer att användas mer i framtiden, utan hur. Kommer författare att ombes skriva romaner enligt färdiga framgångsrecept – eller skriva om befintliga böcker? Kommer läsarna i framtiden att få vara med och avgöra vem som är mördaren? Eller kommer de att kunna välja bland olika upplösningar, och lyssna på det slut de tycker låter mest intressant? Hans-Olov Öberg på Southside Stories: »Inom ett decennium kan förmodligen artificiell intelligens skriva brutalt framgångs-rika ljudboksserier med minimalt stöd från en biologisk redaktör, serier vars utveckling styrs av realtidsanalys av lyssnarbeteendet. Som vilken normalbegåvad psykopat som helst.«

Rekommenderas för dig

Artikeln publicerades i Skriva #6 2020 (07 december 2020) och är skriven av .