Du har sagt att du, medan du sammanställde novellerna i Symptom, började känna dig för gammal för dem. Varför?
– Jag tycker att det känns som en 23-årings debutbok, snarare än en 27-årings. När jag började skriva ville jag bara sätta ord på saker som jag hade varit med om, och temat blev liksom ungdom. Dåligt sex och knark. Att desperat vilja åstadkomma någonting utan några som helst medel att göra det. En omognad inför hur världen fungerar.
– Jag började runt 2018, sedan låg manuset i en byrålåda i tre år innan jag plockade upp det igen. Det är fåfängt men då kände jag: »Det här är en bok som jag vill släppa innan jag är 30.«
Hur hittade du balansen mellan talspråkligt och poetiskt?















































