Kärlek? Har inga namn på det.
Men jag har blivit mera mig när du har blivit mera Ingen, eller Någon, vilket är sak samma. Vi är och vi är, det är så enkelt.
(Men jag kan plötsligt få syn på dig, igen, som ett minne, en bild, och samtidigt är du den jag känner. Det är märkvärdigt.)
Mycket har skrivits om kärlek och många texter stannar kvar. Som ovan rader i Marie-Louise Ramnefalks diktsamling Någon har jag sett gjort för mig. Jag tycker att hon har satt ord på den förunderliga känslan av att vara nära och älska en annan människa. Och man vill ha orden, blir glad när man hittar dem. Så är det! Exakt så! Man känner sig sedd i det som ändå är viktigast i ens liv.
Men hur lyckas en författare förmedla den känslan, hitta den tonträffen?
Artikeln publicerades ursprungligen i Skriva #3 2022 (13 juni 2022) och är skriven av Helena von Zweigbergk.
