Brasilien, tidig morgon. Telefonsignalen skar genom mitt huvud. Omtumlad trevade jag efter luren och svarade. Min kollegas röst var krass.
– Dags att börja jobba, grabben. Det ligger en död man på stranden utanför ditt fönster.
Jag tittade ut. Bent hade rätt.
Mindre än fem minuter senare var jag på väg ut med block och kamera. För tredje gången i mitt liv stod jag nära en död människa – den här gången uppspolad av en våg – och skulle försöka förstå, respektera och skildra samtidigt.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.














































