För femte året i rad arrangerar Skriva tillsammans med Novellfest i Lund en tävling som är öppen för alla. Uppdraget är att skriva en novell på temat »Jubileum«. Du kan skriva om en klassåterträff, en kommunanställd som får guldklocka, en krog som firar tio år … tolkningen är fri. Och du har hela våren och sommaren på dig.
Fem vinnare får framföra sina noveller från scen under Novellfest. De får även en hotellnatt och resa till Lund.
Tre tips inför utmaningen:
- Novellmästaren Sven Olov Karlssons guide.
- Vår lista med 12 böcker som stimulerar ditt novellskrivande.
- Hans Gunnarssons 51 små skrivbeslut när han skrev novellen Sudan, Småland. Och hans sammanfattande tankar i ämnet.
Veckans …
… teleskopord
Pälskling.
Hade aldrig lagt märke till ordet tidigare, jag har inte så många hund- och kattägare i min närhet. Men i början av veckan fladdrade detta självförklarande teleskopord förbi på tre ställen. I tidningen Tara hos tandläkaren. På ett aspirerande författarinstagram. I ett skyltfönster jag inte brukar gå förbi.
Jag blir alltid glad av den lingo som uppstår kring olika intressen eller av tajt umgänge i en familj eller kompiskrets. Liksom jag gillar författare som använder sådana ord i rätt sammanhang – de skapar trovärdighet och sprider språkglädje på en och samma gång.
Tre ord som förekommer nästan varje vecka i min värld – men kanske inte i din: ingress (på jobbet), pas de bourrée (på dansen), långnabb (på pingisen).
Mejla gärna ord som är självklara för dig – men okända eller obegripliga för de flesta – till redaktion@tidningenskriva.se. Jobbord, familjeord, slang …
Vi publicerar några av dem framöver.
… nyord
– Undrar om jag är den första någonsin som har skrivit ordet »strumplästvarv«.
Johanna pratade rätt ut i luften bakom sin datorskärm. Vi gör det ganska ofta, och förväntar oss inte alltid en engagerad respons.
– Det kanske du är, sa jag utan att lyfta blicken från min egen datorskärm.
Johannas tangentbord smattrade igång igen (hon skriver fruktansvärt snabbt, och nu hade hon dessutom bråttom med sitt Fredagsbrev).
Och så ett plötsligt uppehåll. Som när man kör in under en bro i ösregn.
– … Jag måste fan googla! … »Det verkar inte finnas några bra resultat för sökningen«!!
Johannas ansikte poppade fram vid sidan av datorskärmen, sökte ögonkontakt.
– Satfläsk vad gött det känns! (Johanna svär mycket och varierat när hon blir engagerad.) Fattar du att jag har skapat ett nytt ord, bara sådär på en torsdagsförmiddag.
Så nu finns det alltså ett bra sökresultat för »strumplästvarv«.
… blogginlägg
Debutantbloggens Alexandra Dahlberg skriver om hur mycket hjälp hon fått av en Genihatt från ett gammalt nummer av Skriva.
Varken Johanna eller jag minns någon Genihatt, och hittar ingen hatt på Tidningenskriva.se heller – men vi litar på Alexandra. Och bloggposten illustrerar trots allt det vi vill att Skriva ska vara: ett smörgåsbord fyllt med tips och inspiration, där du kan plocka åt dig just det du gillar eller blir sugen på – och glatt strunta i resten.
… läsarmejl
… kom från författaren och skrivläraren Axel Hellby, som reagerade på min spaning att de fiktiva författarorterna blivit färre. Hellby menar att påhittade platser har en stor fördel: »Vilken författare känner inte omgivningens (inbillade) blickar under skrivandet? Extra starkt blir det när man skriver om sitt eget landskap. Att då bygga en liten köping från grunden och blanda hus, gator och träd från olika orter är frigörande. Mina första spänningsromaner mixade Flen, Katrineholm och Vingåker till hittepåhålan Hundberget och i min kommande krimserie på Lind & co har jag planterat den skurkdigra byn Brannvik där verklighetens geografi stavas Nävekvarn. Varför? Jo, jag är fri att vara så jävlig jag vill!«
…författarfilm
Som Skrivaredaktör ser jag det som min uppgift att kvalitetskontrollera så många filmer som möjligt om författare och förläggare. I förra veckan landade femfaldigt Oscarnominerade American Fiction på Amazon Prime. Aftonbladet skriver om en »dramakomedi som känns för att den blandar humor och allvar, är fylld av riktiga människor och skådespelare som spelar dem väl«, och Dagens Nyheter om »en elegant och självsäker satir«.
Filmen handlar om den svarta författaren och universitetsläraren Thelonious »Monk« Ellison som tröttnat på att hans höglitterära och »raslösa« böcker inte intresserar allmänheten. Lika trött är han på studenternas krav på »trygga rum« och sanering av tidigare decenniers språkbruk och historia (ja, n-ordet blir en utlösande faktor).
Det ena leder till det andra och plötsligt har »Monk« under pseudonym skrivit en sådan »rå«, »äkta« och »svart« bok som han själv föraktar men förlagen älskar. Naturligtvis blir Fuck en succé.
Jag tycker att American Fiction målar med bredare pensel än vad Oscarnomineringar och recensioner signalerar. Men visst finns det att fundera på även för svenska förläggare, författare och läsare. Vart leder »jakten på det autentiska« och frossandet i true crime? Vad förväntar svenska förlag och läsare sig av en författare som växt upp i ett »utsatt område«?
Eller som Fredrik Sahlin avslutar sin DN-recension: »Den som inte någon gång har anmält [recenserat] en ung, ny kreatör från Orten med omdömen som ›rå‹, ›sårig‹ eller ›viktig‹ kan kasta den första stenen.«
