Manualer i det litterära berättandets konst brukar dela upp romanen i ungefär följande beståndsdelar: tema, plot (handling), karaktärer, perspektiv, miljö, stil, dialog. Det är bra att ha koll på alla de här delarna när man börjar fundera ut sin roman. Men det är ännu viktigare att tänka på att ingen av dem står på egna ben. Allt måste hänga ihop; det är liksom ingen idé att tänka ut en bra huvudperson om man inte vet ungefär vad som ska ske med henne, eller i vilka miljöer hon ska röra sig. Och man måste kunna förklara för sig själv hur allt hänger ihop, också det som inte verkar göra det. Vad har valet av perspektiv med temat att göra? Hur inverkar valet av miljö på stilen?
Författaren behöver alltid sträva efter att överblicka helheten.
Här är jag framför allt intresserad av hur plot och karaktär hänger ihop. I ganska många av dagens »seriösa romaner« är plotten ovidkommande. Det kan till och med anses förnedrande att ha en handling i boken – och definitivt att ha ett slut. Den sorts vinddrivna karaktärer som då uppstår intresserar mig inte här. Här handlar det om en annan sorts romanpersoner. För i allt från kriminal- och utvecklingsromaner till feelgood och fantasy drivs handlingen framåt av just huvudpersoner.
Vi kanske trots allt kan kalla dem hjältar.

Vad är en huvudperson?