»I centrum för våra meningsskapande berättelser, såväl i offentliga sammanhang som privat, finns vanligtvis en människa och hennes liv«, skriver litteraturvetaren Lisbeth Larsson. »Med biografiska berättelser skapar vi ständigt människan på nytt, definierar henne, gör henne och oss själva förståeliga, samtidigt som vi åstadkommer en konsensus om vad en människa bör vara.«
Biografi är alltså den berättelse som ger människan identitet och historia och placerar henne i ett sammanhang. »När jag skriver ner händelsen så erfar jag den samtidigt för första gången«, säger författaren Klas Östergren om att återge det självupplevda. »Egentligen har inte så mycket hänt förrän jag har skrivit det.«
Att skapa sin livsberättelse är grundläggande hos människan, den hjälper henne att bringa ordning i en rörig tillvaro. Inom psykologisk forskning benämns det narrativ, ett begrepp som i utspädd form spritt sig till andra forskningsfält. Som modeglosa inom politik och kulturliv har »narrativ« under 2000-talet kommit att omfatta allehanda subjektiva berättelser.
»Vad teorin tar fasta på är hur livet omformas till berättelse, hur vi försöker skapa mening och hur vi tolkar och omtolkar det som sker«, skriver psykologen och pedagogen Håkan Jenner och pedagogen Carina Henriksson i antologin Bara detta liv:
