Stina Stoor kikar ut genom motorhuven på en rostig bil. På högkant ligger den i mossan, tillsammans med en gammal vedspis, rostiga kaffeburkar och andra rester av mänskligt liv som naturen gjort sitt bästa för att ta tillbaka. Det här är ”sopsänkan”.
– Visst är det vackert!, ropar hon.
– Det är precis så här jag föreställde mig mitt glamourösa författarliv när jag var liten.
Vi har tagit en promenad i Balåliden, för hon vill visa oss markerna. Magin som finns i skogen och som kan få igång blodflödet när orden i huvudet tillfälligt tystnar. Byn består av tre gårdar, en gammal smedja och så bagarstugan där hon skriver. Resten är skog, hyggen och åkrar. Och outsinliga naturresurser i form av barndomsminnen.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.
