Blir det inte begränsande att skriva romaner på rim?
– Jo, men jag får också många idéer av den begränsande formen. Det är det som är roligt med bundna former – att formatet styr innehållet. Ibland har jag trott att en scen ska utveckla sig på ett visst sätt, men inte fått ihop det. I processen där jag letat efter orden som ska berätta det jag hade tänkt har jag istället hittat något annat som varit bättre. Men det är ett tidskrävande pusslande – det handlar mycket om att hitta de rätta orden med betoningarna på rätt ställe. Varje liten detalj måste pillas med. Det kan låta jobbigt, men det ger helt enkelt inspiration.
Passar vissa typer av berättelser bättre eller sämre för den här formen?
– Det blir lätt lite finstämt att skriva på rim och meter, vilket nästan kräver att ämnet är lite rått. I Innan nån dog är det rätt mycket fylla och inte så vackra eller finstämda skeenden. Den kontrasten tror jag är bra. Det skulle vara svårt att beskriva en solnedgång på rim. Då drar formen och innehållet för mycket åt samma håll, det blir lite tillrättalagt. Nu kanske man kan anklaga den här boken för att vara tillrättalagd ändå, men jag hoppas i alla fall att det finns en spänning mellan vad den handlar om och hur det berättas.
