Det finns många sätt att bli författare på och varje författare har sin personliga bakgrundshistoria. Det här är min:
Jag började skriva mer regelbundet i femtonårsåldern. Min första ofullbordade roman var inspirerad av W E Jones Bigglesböcker och handlade om flygstrider under Koreakriget, som pågick runt 1950. Den blev inte bra. Nästa allvarliga försök gjorde jag ett par år senare då litteraturklubben på min skola ordnade en novelltävling. Jag skrev en novell på 80 sidor och lämnade in. Tiden gick. Efter flera månader kom det upp en lapp på anslagstavlan att tävlingen var avlyst: inget bidrag var av den kvaliteten att en vinnare kunde utses. Många år senare kom jag att prata med min gamla skolkamrat Barbro Lindgren: »Minns du novelltävlingen« sade hon. »Var du också med?«
Jag brukar tänka på tre T:n när det gäller författeri: Tur, Timing och Talang. Det går inte att förneka att det krävs en talang för att kunna skriva. Alla har inte det. Och för mig var det den första frågan jag ville ha svar på: Har jag den skrivförmåga som krävs? Under min gymnasietid skickade jag in texter till tidningar och förlag. Ingen nappade. När jag var 22 år såg jag en annons i DN om en kurs, »Novellkonst inifrån«. Det var en av de allra första skrivarkurserna i Sverige. Vi var ett tjugotal personer som samlades en kväll i veckan och läste varandras novellförsök. En av klasskamraterna hette Sonja Åkesson.
P.C. Jersild
är författare och läkare, samt ledamot av kungliga vetenskapsakademien. Han debuterade 1960 med novellsamlingen Räknelära och har sedan dess gett ut mer än 40 böcker, bland dem klassiker som Barnens ö och Babels hus. Hans senaste roman Tivoli gavs ut i höstas och utspelar sig 20 år framåt i tiden där ett annorlunda ålderdomshem byggs upp på Gröna Lunds gamla område.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.
- Mer:
- Gästkrönika
