Min samlade erfarenhet av sportfiske: Det är så inihelvete tråkigt.
Man står på en brygga. Antingen blåser det och blåst är det värsta väder jag vet, eller så blåser det inte och då är det fullt av mygg istället, och man kastar och byter spön och byter drag, det är sladdriga jiggar och otympliga skeddrag och krokar som fastnar i precis allting, till och med i ståltermosar fastnar de fast det borde vara fysiskt omöjligt. Och det går ju ändå inte att fika lite sådär för trevnads skull, för man står på en ranglig brygga omgiven av vassa krokar och halvdöda maskar, och det nappar fanimej aldrig. Man bara sätter svindyra japanska vobblers i sjöbotten, för sjöbottnar är fulla av vass och näckrosor och gamla bildäck och som gjorda för att sätta krokar i, till skillnad från små små fiskmunnar, och någon (till exempel ens sambo) har lite svårt att dölja sin irritation eftersom en Shimanovobbler absolut kan kosta 299 kronor, och man skäms lite för att den nu vilar på Vänerns botten men man tänker samtidigt att det är bannemig rätt åt honom.
Så när vi skulle fiska i somras drog jag med mig så många jag kunde för att titta på hällristningar istället.
Tack för att du läser Skriva
Skapa ett gratiskonto eller Logga in för att fortsätta läsa.
Sugen på en prenumeration? Teckna här!
