»En bok kan vara lite som en minnesbehållare«, sa Lydia Sandgren i lördags. »Läsaren kan återvända till en plats som fortfarande finns, men som var något helt annat förr. Och eftersom läsning är en kreativ akt kommer läsaren att minnas mycket mer än vad som står i boken. Jag har träffat människor som säger att de gillade att bli påminda om FNL-märkena som de hade haft på sig. Men det står ingenting om några FNL-märken i Samlade verk.«
Publiken på Stadsmuseet i Göteborg, de flesta i en ålder där man minns Vietnamkriget och kampen mot USA-imperialismen, skrattade. Jag är för ung för FNL men däremot några år äldre än Olav Fumarola Unsgaard, en annan av paneldeltagarna som diskuterade »Författarnas Göteborg i dag«. Fumarola Unsgaard kom nyligen ut med Lilla Valparaiso, en fin liten flanörbok där han gör nedslag på sisådär 100 platser i Göteborg som kommit att betyda mycket för honom under hans 20 år i staden. Ställen som fått honom att känna sig hemma, ställen som underlättat hans vardag, ställen där han träffat vänner eller format sitt yrkesliv.
Jag känner till de allra flesta platserna han skriver om och några av dem har betytt mycket även för mig (krogen Klaras, lekplatsen Plikta, Hagabion …) men hans platser är ändå inte riktigt mina. Jag var ju på Klaras och Plikta tio år tidigare, och går på Hagabion i andra sällskap.
Den där lilla förskjutningen, som Lydia Sandgren alltså också talade om, tycker jag är bland det finaste litteraturen kan ge oss. Ett »jag också!«, som snabbt följs av: »Fast inte riktigt så.«
En bok som bara ger igenkänning blir platt. Men en bok som snabbt skapar en stark identifikation hos mig – med platsen, huvudkaraktären, tankegodset eller tidsandan – skapar också en välvilja, en beredskap för att svepas vidare: »Jag fattar. Ta mig med!«
Den känslan utnyttjar skickliga författare.
Tre tankar till på temat:
- Fantastiken undantagen – visst är det allt färre författare som skapar sin egen stad eller värld? Maria Adolfsson har sitt Doggerland och Håkan Nesser sitt Maardam men generellt placerar de skönlitterära författarna sina påhitt i en högst verklig värld. Lite tråkigt, men kommersiellt logiskt: en kriminalroman säljer alltid bättre i »sin« stad och det verklighetsnära ger en tydligare krok för media och författarsamtal.
- Jag växte upp i Lund, där varenda kullersten är beskriven av en författare eller någon professor i ett eller annat. Mina föräldrar hade en bokhylla fylld från golv till tak med »lundalitteratur«. När jag sedan som vuxen under några år tillbringade somrarna på Orust ville jag fylla i alla fall några decimeter bokhylla med Orustlitteratur. Vilket visade sig svårt. Det är inte en självklarhet att få sin värld beskriven.
- Här möter du fem författare som berättar om att »skriva sin plats«.
Veckans …
… nytt på Tidningenskriva.se
Vårt verktyg Romanhjälpen har fått ett helt nytt kapitel, om stil, och även i övrigt uppdaterats med ny text och ett 30-tal länkar. Tanken med Romanhjälpen är att du ska hitta inspiration och konkreta tips för ditt romanprojekt, oavsett i vilken fas du befinner dig.
… skäll
Vår guide till Sveriges litteraturfestivaler verkar ha varit efterlängtad. Men flera Skrivaläsare har reagerat som jag: Hur kan så många arrangörer vara så urusla på att informera om sin kommande festival? Det är festivaler som bara syns i något slags kommunal kalender, Facebooksidor som ligger för fäfot, hemsidor där man inte fattar om programmet gäller året som gått eller året som kommer …
Det är inte för mycket begärt att iallafall få mötas av ett preliminärt datum och möjligheten att anmäla sig till ett nyhetsbrev – det bästa sättet för festivaler att hålla kontakt med sin mest intresserade publik. Många planerar sina semestrar i detta nu, så sommarens festivaler tappar besökare för varje dag som informationen förblir obefintlig.
En förmildrande omständighet är att många finansieringsbeslut från kommuner och regioner fattas sent. Det vore bättre med exempelvis treårsbeslut, som ger arrangörerna möjlighet till kontinuitet. I utbyte bör finansiärerna kräva ett professionellt arrangemang, inklusive bra information och marknadsföring.
… kram
Om en vecka, den 1 mars, är det Krama en bibliotekarie-dagen. Eftersom jag är son till en och gift med en annan, har jag kramat bibliotekarier hela mitt liv.
Vilket inte betyder att du ska följa mitt exempel. Bibliotekarier i min närhet och på X säger att luftkramar, gratis kaffe och debattartiklar om bibliotekens betydelse uppskattas mer än en oförberedd låntagarkram.
… arbetsskada
Dagen före kramdagen (eller möjligen två dagar före, lite oklart vilken dag som gäller när det är skottår) är en annan relevant dag för oss som gillar att läsa och skriva: internationella musarmsdagen.
Har du problem finns här ett antal tips från en Chalmersprofessor som kan sina grejer. Ett av råden har jag använt själv. Den enda gången jag har fått musarmskänning bytte jag snabbt mushand. Kändes fruktansvärt bakvänt i två arbetsdagar, men redan på den tredje blev vänsterhanden mitt förstaval.
Slutsats: det kan vara lättare än man tror att ersätta en gammal vana med något nytt och bättre.
… läsning
Passande nog ligger Atomic Habits överst på mitt nattbord. Boken utlovar »a revolutionary effect on your career, your relationships, and your life«. Jag är redan nöjd med alla tre sakerna, men lite nudging kan ju inte skada.
Ska också bokcirkelläsa Ocean Vuongs En stund är vi vackra på jorden i helgen.
