I slutet av september, strategiskt dagen före Bokmässan, publicerade tidskriften Kvartal sitt avslöjande. En saftig historia och en ambitiöst genomförd AI-utredning av det envisa skvallret: med hjälp av dataanalys som identifierar skribenters stilistiska fingeravtryck skulle det nu gå att bevisa att Camilla Läckberg hade använt sig av spökskrivare. Plötsligt var ordet »stilometri« på allas läppar.
Huruvida Läckberg skriver sina böcker själv eller inte bryr jag mig faktiskt inte om längre, det känns rent ointressant när jag tänker efter, men begreppet stilometri har jag tänkt desto mer på sedan jag läste Kvartaltexten. Stilistiskt fingeravtryck. Om det är sant – är det inte smått fantastiskt? Att vi, alla som skriver, lämnar unika avtryck och nycklar i våra texter. Kommateringarna, favoritorden, meningslängden och alla andra språkliga egenheter bildar tillsammans en genetisk kod, en unik skrivarvävnad, som är vår helt egna. Till och med deckarförfattare – som ofta snarare strävar efter att tona ned stil och språklig särprägel, liksom suddar bort sig själva för att lyfta fram storyn – lämnar sådana nycklar i sin text.
Fascinerande!
Jag tänkte på detta när jag läste Sanna Samuelssons Mjölkat. I hennes debutroman finns mycket som känns unikt och helt eget. Bland annat ett återkommande grepp där hon med hjälp av kommatecken staplar för många saker på varandra, vilket skapar en sorts »en sak för mycket-effekt«, som fick texten att kännas spänstig och oväntad:
»Den varma ladugården var en ångande ugn, halm, kossor, kalvar, bröl, skit, gödsel.«
»Vi åldras utan att vi märker det, plötsligt är vi bortom tiden, utanför fälten, frispel, famlar i dikena.«
»Och vetet var så tunt på jordens hjässa, korta strån, svarta ax, och mullen syntes igenom. Torr var den, krackelerad.«
Jag har intervjuat Sanna Samuelsson. Dock inte om ovannämnda staplande, utan om arvets och bakgrundens betydelse för författare. Till exempel frågade jag: Vilken fördel finns det med att inte vara ett kulturbarn utan uppvuxen på en mjölkgård?
Svaret på den frågan, och på många andra frågor, läser du här.
Veckans …
… ena festival
I kväll startar Göteborgs Litteraturfestival (tidigare Göteborgs Romanfestival), med bland andra just Sanna Samuelsson på scen. Programmet pågår fredag och lördag på Skeppet i gamla Sjömanskyrkan i Göteborg. Ett par särskilt lovande programpunkter: Sara Bergmark Elfgren och Johan Jönson i ett samtal om besatthet, Marie Hermanson om Göteborg Noir och Göteborgs-Postens nytillträdda kulturchef Johan Hilton om vad han vill med tidningens kultursidor.
… andra festival
Är egentligen nästa veckas: Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall 15–18 november. För två år sedan övertalade jag debutanten Ulrika Rolfsdotter att åka till sina hemtrakter för att rapportera från just denna deckarfestival – hennes första. I retur fick jag en inifrånskildring med premiärnerver och trasiga strumpbyxor, kogödsel och rapakivigranit, blodig historia och häxjakt, statsministerberöm och »törs man verkligen kindpussa Jens Lapidus?«.
Rolfsdotters reportage finns att läsa på Tidningenskriva.se. Hennes debut Rovhjärta har sedan dess översatts till ett halvdussin språk, och fick förra hösten sällskap av uppföljaren Syndabarn.
… mest lästa
Sven Olov Karlsson porträtterade Agneta Pleijel i Skriva redan före sommaren, då hon hade slutfört sin självbiografiska trilogi. Sedan sköts utgivningen upp men nu när bok kommit, författare suttit i Babel och recensenter avgivit goda omdömen, så har Skrivatexten fått nytt liv.
… eftersläpning
Brukar aldrig dröja länge med att läsa mina absoluta favoriter, men har fortfarande inte läst Agnes Lidbecks nya All min kärlek. I mitt porträtt på Lidbeck från 2022 beskrev hon boken så här: »Jag har börjat skriva på någonting. Jag vet inte exakt vad det är, någonting i det här att … i bilder finns det ju någon som aldrig syns. Det är den som håller i kameran.« Gjorde i alla fall mig nyfiken.
En annan bok jag verkligen måste hitta tid till att läsa: Zadie Smiths nya Bedragaren.
I kommande numret svarar för övrigt Teresa Knochenhauer på Forum: »Någon som fångar tidsandan och människorna över de breda lagren, en svensk Monica Ali eller Zadie Smith« när Förlagspanelen får frågan om vad de vill hitta i manusinkorgarna 2024.
… önskan
Eld upphör. Det som sker just nu är vanvettigt och bortom all mänsklighet.
… finaste
Ni minns att jag skrev om min författarmorfar i min långa text om skriv- och litteraturliv i glesbygden häromåret? Nu har min son Gunnar, åtta år gammal, gått in i sin gammelmormors garderob och kommit ut med ett lass restupplagor. För tillfället läser Gunnar morfars debutbok Rymmarna från 1978.
Goes without saying att det känns speciellt för mig.
