Martin Kaunitz, Förläggare, Kaunitz-Olsson
– Helt central. Man ser redan på första sidan om det är värt att läsa vidare. Starten måste fånga in mig, antingen med stilen eller med innehållet. Helst båda. Om jag slutar att tänka på att jag läser, om jag glömmer bort att kika efter byggnadsställningarna – hur det är gjort – då finns det potential.
Någon romaninledning du särskilt minns?
– Min favoritöppning är ur Röde Orm: »Många oroliga män foro bort från Skåne med Bue och Vagn och hade ingen lycka i Hjörungavåg; andra följde Styrbjörn till Uppsala och föllo med honom.« Det är en kraftfull, händelserik inledning, som förebådar hela verkets handling samtidigt som den är balanserad och rytmisk; bruket av semikolon och de plurala verbformerna vittnar på en gång om lekfullhet och precision. Perfekt tajming, helt enkelt. Det Frans G Bengtsson gör tekniskt sett, hur han sätter scener och karaktärer, men också hur han konstruerar tid och förhandlar med läsaren, är alltigenom ett mästerstycke.
- Mer:
- Förläggarna svarar
