Lyrikanalys: Centrallyrikens mysterier

Morgonen nyper
dina kinder
Över taken
har en osynlig hand
pudrat köld
Viktigare
nu
att hålla balansen
och värma upp
huset
inifrån

Mats kommentar

Många av de dikter som ni läsare skickar till mig utgör det som brukar kallas för centrallyrik. Lottie Ålheds stämningsfulla dikt Tidig morgon tillhör dessa. Svenska Akademiens ordbok, SAOL, som finns att rådfråga gratis på nätet, skriver att centrallyrik »utgör det direkta uttrycket för en författares personliga stämningar o. känslor, lyrik i inskränkt mening, kärnlyrik.« Detta då i kontrast till poesi som har ett mer berättande eller resonerande drag. Gränslandet är förstås enormt och många dikter kan säkert lätt kategoriseras som både det ena och det andra.

Motivet

För att ta reda på motivet i dikten kan vi fråga oss vad som händer i den. I Ålheds dikt har det blivit kallt och viktigt att hålla värmen i huset. Men ingen tror väl att det handlar om en klimatrapport? Bilden av det frostnupna huset och människan där inne som försöker hålla värmen, inte bara själv utan i hela byggnaden, är en allegori, en utvidgad metafor som snarare för tankarna till samhället och den lilla människan. Det har blivit viktigare att värna sin egen värme när samhället blivit kallare och hårdare. Det finns egentligen ingen direkt ledning för den här tolkningen i dikten som sådan, men formen, huset och klimatet, för tankarna åt det hållet eftersom det är en vanlig figur, ett bildligt uttryck som hänvisar till något annat. Människokroppen är själens bostad. Vi talar om livet som en trädgård, livets höst, samhällsklimatet och så vidare.