7 sätt att börja en roman

1. SLÅ FAST EN EVIG GRUNDPRINCIP

Den här tekniken är stapelvara i den klassiska europeiska litteraturen. Tänk på Jane Austens Stolthet och fördom (”Det är en allmänt vedertagen sanning att en ogift man försedd med en hygglig förmögenhet måste vara i behov av en hustru”) och Leo Tolstojs Anna Karenina (”Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis”). Naturligtvis måste den berättelse du sedan skriver också bekräfta den grundprincip du föreslagit. Om det hade visat sig att Mr. Darcy inte alls ville gifta sig, eller att Anna var lyckligt gift, skulle dessa öppningsmeningar säkerligen göra läsarna besvikna.

 

2. SLÅ FAST ETT ENKELT FAKTUM

En berättelses hela tyngd kan ibland vila på ett enkelt konstaterande. Tänk på meningen ”Jag hade en farm i Afrika” (Karen Blixens Den afrikanska farmen), eller ”Det var ett nöje att bränna” (Ray Bradburys Fahrenheit 451) eller ”Jag är en osynlig man” (Ralph Ellisons Osynlig man). Inga tricks. Inga konstigheter. Precis det som Mr. Gradgrind kräver i den allra första meningen i Charles Dickens Hårda tider”Vad jag fordrar är fakta”.

 

Annons

3. SLÅ FAST TVÅ FAKTUM SOM HÖR IHOP

I många fall är två kombinerade faktum mer kraftfulla än var och ett för sig. Ett ypperligt exempel på detta är öppningsmeningen i Carson McCullers Hjärtat jagar allena: ”Det fanns två dövstumma i staden och de var alltid tillsammans”.

En stad med två dövstumma väcker förvisso en viss nyfikenhet, och kanske även en stad med två oskiljaktiga vänner. Men någon sensation är det knappast.

Men en stad med två oskiljaktiga dövstumma – det väcker vårt intresse.

 

4. SLÅ FAST ETT ENKELT FAKTUM SPETSAT MED EN SÄRSKILD BETYDELSE

Eftersom läsaren inte läser baklänges kan man i öppningen gömma en beståndsdel som är central för historien, men som läsaren hinner glömma av innan den blir relevant för handlingen. Agatha Christie använde sig ofta av det här knepet, till exempel i Mordet på orientexpressen, där lösningen på brottet ligger dold i den första meningen. Detsamma gäller nyckeln till hjältinnans psyke i Margaret Mitchells Borta med vinden, som börjar med meningen: ”Scarlett O´Hara var inte vacker”.

 

5. INTRODUCERA EN RÖST

Annons

”Lolita, ljuset i mitt liv, elden i mina länder.” Vladimir Nabokovs hyllade öppning är inte enbart designad för att presentera en karaktär eller ett upplägg till historien, även om också det finns här. Nej, framför allt är detta ett sätt att introducera hans särpräglade stil. Anthony Burgess öppnar A clockwork orange (”Vad ska det bli nu då?”) utan varken ingång till historien, karaktärsteckning eller miljöbeskrivning – här finns endast den olycksbådande röst som ska följa läsaren genom berättelsen. I historier som börjar med en väldigt unik röst låter författaren ofta de andra litterära elementen vänta i några meningar, ett förståeligt val eftersom läsaren kan behöva anpassa sig till ett nytt sorts språk innan de kan ta till sig särskilt mycket av själva innehållet.

 

6. ETABLERA EN STÄMNING

Information om ett sammanhang som inte är direkt kopplat till själva historien kan ofta färga läsarens förståelse av den kommande berättelsen. Ta till exempel Sylvia Plaths öppning i Glaskupan: ”Det var en besynnerlig, kvav sommar, den sommaren de skickade makarna Rosenberg till elektriska stolen, och jag visste inte vad jag gjorde i New York.”

Även om avrättningen av makarna Rosenberg inte har något direkt med historien att göra, sätter det ändå en olycksbådande ton för fortsättningen.

 

7. SÄTT EN RAM RUNT DET HELA

Ibland är det bästa sättet att börja en historia att helt enkelt tillkännage att du ska berätta en historia. Engelska historieberättare har gjort detta åtminstone sedan 1300-talet, då det första dokumenterade användandet av frasen ”Once upon a time” finns bevarat.

Mark Twains Huckleberry Finns Äventyr börjar på ett sådant sätt (”Ni vet inte vem jag är, om ni inte har läst en bok som heter Tom Sawyer…”), liksom J.D Salingers Räddaren i nöden (”Om ni verkligen vill höra den här historien…”). När allt kommer omkring kan en briljant öppning faktiskt vara något så enkelt och rakt på sak som: ”Du ska just börja läsa Italo Calvinos nya roman Om en vinternatt en resande… (vilken faktiskt börjar på precis det sättet).