»Skriv romanen i sommar!« har Skriva ibland entusiastiskt uppmanat er läsare inför semestern.
Har ni gått på den lätta?
»Skriv på romanen i sommar« hade kanske varit en rimligare uppmaning, men det är en mindre bitig rubrik och så vill vi ju slå an en vederkvickande ton. Dessutom får en och annan faktiskt ur sig ett råmanus under några veckors semester.
Men oss emellan – bara för att man är ledig från jobbet är det inte givet att särskilt mycket blir skrivet. Jag för min del brukar någonstans strax efter midsommarafton inse hur mycket som ska göras under de där lediga veckorna: det är gäster som anländer och vin som ska köpas och drickas och badkläder som ska hängas upp på tork och potatissallader att slänga ihop och sexton laddningar smutstvätt som ska bli ren, och så ska man köra bil till Roslagen eller kanske flyga till Grekland och förstås bygga en altan och göra flädersaft och paddla kajak och besöka ett konstmuseum och plocka smultron och läsa åtminstone ett par böcker, och så sägs det att man måste dammsuga även på sommaren.
Ett bokprojekt ovanpå allt? Då blir det återgången till arbetet som kommer att kännas som semester.
Men! Efter ett helt liv som skrivande människa och snart ett decennium på Skriva har jag ändå några goda råd till dig som har som ambition att get shit done med den där boken i sommar:
- Sitt inte bara och skriv i blindo – gör en plan. Tobias har skrivit en guide för hur du lägger en stabil grund till ditt bokprojekt och den är högst användbar, särskilt för den som befinner sig i början av bokskrivandet.
- Sätt mål för ditt skrivande. Rimliga, uppnåeliga mål. Mer om hur du gör det kan du läsa i faktarutan »Använd tiden« i mitt reportage om att hitta tid till skrivandet när man har barn.
- Skriv när du kör bil. Inte handgripligen, förstås, men tänk ut vad du vill förmedla, så kan du skriva ned det hela när du väl kommit fram. Det här fredagsbrevet skrev jag i huvudet på E45:an mellan Frändefors och Sjuntorp, i tjugoåttagradig värme i en bil med trasig AC.
- Skriv också när du åker bil. Eller buss, tåg eller flygplan. Vilket i sin tur innebär att du ska göra det till en vana att alltid ha dator och laddare, eller penna och block, nära till hands – och ett par lurar som stänger ute ljud om du är en lättstörd typ.
- Skriv när du lägger barnen. Om du har några barn som du är ansvarig för att lägga, alltså. Inga nattningar är svettigare och mer evighetslånga än sommarens. Utrusta dig med penna, dator eller mobiltelefon och tvinga ungarna att acceptera att det knattrar eller krafsar litegrann i sängen.
- Skit i att träna. Jag lär väl få mothugg här men att byta om, träna och duscha tar bedrövligt mycket tid. Du kan inte göra allting alltid – så välj skrivandet den här sommaren. Av samma skäl kan du gott dra ner lite på den personliga hygienen. Man badar ju ändå hela tiden.
- Skriv på natten. Hur man orkar? Genom att ta en tupplur. Det är mitt lifehack för att maxa sommaren: alltid sova middag och aldrig lägga sig före midnatt.
Har du fler tips för semesterskrivet? Mejla redaktion@tidningenskriva.se, så kan vi sprida dem till läsekretsen.
Veckans …
… tempussvaj
Står Dagens Nyheter för, i den här märkliga mixen av historisk presens och preteritum. Det är väl ingen fara om sådant sker av misstag någon gång, men tempusinkonsekvensen är återkommande i just DN. Och historisk presens i nyhetstext känns alltid kladdigt, särskilt när man som här använder det för att förstärka och dramatisera redan otäcka och sorgliga händelser.
… läsning
Skogslandet av Lisa Röstlund, granskande reporter på DN som inte gör sig skyldig till ovan nämnda – hon skriver alltid städat och konsekvent. Själva boken ger initierad och förskräckande läsning om det svenska skogsbruket, och plötsligt betraktar jag hyggena som breder ut sig i skogarna runt vårt sommarställe med nya ögon.
Dessutom har jag nyss öppnat Ia Genbergs Detaljerna. Kanske är det ett vinnande koncept att alltid ha en fackbok och en roman igång parallellt?
… att vänta på
Läste GP:s recension av Emil Kjaer Voss Et hus i Humlebaek, en replik på Johanna Frids Nora eller Brinn, Oslo, brinn. Där skildrade Frid sin svartsjuka i relationen med sin danske pojkvän och Et hus i Humlebaek skildrar alltså pojkvännens upplevelse av samma relation, där psykiskt våld och aggressivitet drabbar mannen. Min instinktiva känsla är att jag tyckte så mycket om Frids bok att det vore synd att förstöra minnet av den med att läsa detta. Samtidigt förefaller den här motboken intressant ur flera aspekter.
Tills vidare löser sig dilemmat av sig självt eftersom boken inte finns översatt till svenska. Två autofiktiva versioner av en sårig relation låter rörigt som det är. Att också läsa på danska skulle definitivt dribbla bort den här läsaren.
… garv
Jonatan Unges text om hur hästar »fuckar ur för ingenting«. Skrattade så åt hur den var formulerad, samtidigt som jag fortfarande känner mig fem procent osäker på om den är medvetet illa skriven (som någon sorts kolumnismens normcore-grepp, genialt i så fall) eller om han bara … skrivit med vänsterhanden? Hur som helst håller jag med honom i sak: hästar är livsfarliga.
… glass
En Magnumvariant som hette – håll i er nu – Magnum Double Gold Caramel Billionaire. Det är ett så otroligt dumt namn att jag skämdes när jag uttalade det i glasskiosken. Men god var miljardären, det får man ge den.
