När jag kommer hem till människor för första gången tittar jag alltid i deras bokhyllor. Inte primärt för att ta reda på vad de läser, utan för att se vilka titlar vi har gemensamt.
Det säger både allt och ingenting.
Ingenting, därför att man ju alltid äger böcker som man inte läst ännu – och andra böcker som man läst, inte gillat, men ändå inte rensat ut. Men summan av alla böcker brukar ändå berätta något, och därför är det intressant att söka efter titlarna som utgör minsta gemensamma nämnare.
Som att jag och reporter-Frida Windelhed inte har särskilt lik boksmak – men båda älskar Cormac McCarthys science fiction-roman Vägen och John Ajvide Lindqvists tidiga böcker. Eller att min mamma (som förr var mer politisk i sin läsning men numera mest plöjer deckare, vilket jag inte läser – och det säger jag inte för att kokettera utan för att jag alltid haft svårt för blod och plågor och död) liksom jag håller Nina Wähäs Testamente, Fogelströms stad-svit och Lars Myttings historiska romaner högt.
Mina samlade bokhyllespaningar:
- Det finns alltid en eller ett par samtida romaner som snubbar i alla åldrar som vill hänga med gärna läser (samt gärna visar upp att de läser). På senare år till exempel Häng city av Mikael Yvesand och Shuggie Bain av Douglas Stuart.
- Motsvarighet hos kvinnor: Zadie Smiths böcker. Jag är skyldig fast oskyldig; upptäckte henne av en slump när jag köpte en piratkopierad White Teeth av en gatuförsäljare i Vietnam 2005 – och har läst allt hon skrivit sedan dess.
- Alla älskar Sara Stridsberg – men i realiteten äger de flesta bekanta färre titlar av henne än de vill ge sken av (gäller även mig).
- Alla älskar Håkan Nesser, och de flesta har läst fler titlar av honom än vad de ger sken av.
- Klassiker jag äger som andra ofta också äger: Vilhelm Mobergs Utvandrarna-svit, Karin Boyes Kallocain och Alex Haleys Rötter.
- Favoritbok jag i princip aldrig hittar hos någon annan: John Steinbecks Tortilla Flat(på svenska: Riddarna kring Dannys bord).
- Böcker som typ 80 procent av bokhylleägarna fått i present: Jan Jörnmarks Övergivna platser, eller någon av uppföljarna.
Själv hanterar jag min bokhylla enligt principen: Alla mina åldrar ska respekteras!
Det spelar ingen roll att jag i dag småskäms över hur uppslukad och fascinerad jag blev av Dan Browns Da Vinci-koden och de lika fåniga uppföljarna – när Da Vinci-koden kom ut på svenska 2004 var jag 20 år och blev fullständigt golvad. Följaktligen står de kvar i hyllan, liksom Anne på Grönkulla-serien, diverse tonårssnyftig prosalyrik och annat jag aldrig skulle valt i dag – men älskade då.
Vad kommer jag att skämmas över när 20 år till har gått?
Veckans …
… läsning
För några år sedan vann Emilia Millares förstapriset i Skrivas och Sigtunastiftelsens novelltävling när hon skrev ett förstakapitel till en livsskildring och belönades med ett vistelsestipendium. Hennes berättelse handlade om förlusten av ett barn, och av alla inskickade tävlingsbidrag jag läst så är det detta jag har blivit mest berörd av. Vissa formuleringar – om broar som slits ned, fördämningar som rasar, och om hennes dotter som inte vill släppa taget – har stannat hos mig sedan jag läste texten för första gången.
Strax efter att vi hade publicerat hennes text kontaktades Emilia Millares av en litterär agent, och 2021 kom hennes debut Bära frukt ut på Polaris. Jag la undan den när den kom till redaktionen, hittade den häromdagen och är nu halvvägs in i denna lågmälda och välavvägda skildring av stor förlust och sorg. Tycker att sättet hon varvar tidsplanen på – med korta stycken, ibland bara glimtar framåt eller bakåt – påminner om hur Sara Gordans Natten är konstruerad.
… deadline
Apropå tävlingar har du ännu några dagar på dig att skicka in ett bidrag till Skrivas och Weyler förlags novelltävling. Utmaningen: att skriva klart en ny novell av Henrik Bromander, i samma miljö och med samma berättarperspektiv. Vad händelseutvecklingen anbelangar har du fria händer.
10 000 kronor i potten – deadline måndag.
… hantverkstips
Skrivläraren Jan Sigurd skriver intressant i vårt senaste nummer om forna tiders färgstarka utseendebeskrivningar – och varför ansiktena i den samtida litteraturen blivit nästan osynliga. Du som trots allt vill beskriva hur dina romanpersoner ser ut – läs Fridas och Tobias tio konkreta tips.
… firande
I måndags fyllde jag 39 år. Men det fanns något långt mer betydelsefullt att fira: 6 februari är också semikolonets dag! Hipp hurra för det mest obegripliga och oregerliga skiljetecknet, som jag fortfarande inte till fullo behärskar. Fritt fram för välvilliga svensklärare att mejla mig och berätta allt ni vet!
… TV-serie
Händelser vid vatten (som de flesta andra svenskar just nu). Jag är inte så förtjust som jag trodde att jag skulle bli. Å ena sidan är serien vackert filmad, och långsamt och suggestivt berättad på ett sätt jag vanligtvis är svag för. Å andra sidan tycker jag att rollistans omdiskuterade nepo babies (Tone Schunnesson sammanfattar begreppet, och Petter Larsson dök i veckan djupare i ämnet), det vill säga de yngre generationerna Augustar, står för lama skådespelarinsatser. Framför allt jämför jag tyvärr med Kerstin Ekmans bok, och saknar en hel del – fast jag vet att det är omöjligt att överföra till exempel inre monolog till TV-skärm.
… post
Fick bokreakatalogen i brevlådan. Minns tiden när man köade tidigt på morgonen. Gör någon av er det längre? Jag har slutat, eftersom jag drunknar i recensionsexemplar på Skrivakontoret. Men jag låter mina barn ringa in böcker de önskar sig.
21 februari börjar det!
… tävling
Svara rätt på en författarfråga och du kan vinna Det lyckliga geniet, psykologen Pär Säthils bok om hur man kan hantera skaparångest.
Och läs gärna Skrivas samtal med Säthil från det senaste numret.
