I onsdags blev jag överraskad på Forum för poesi och prosa. Inte av att Lina Ekdahls scenpoesi var både tänkvärd och asgarvsframkallande – den unika kombinationen har Ekdahl lyckats med sedan 1984. Inte heller överraskades jag av att en av mina vinterläsningsfavoriter, debutanten Mikael Yvesand, var underskruvat underhållande – hans bok Häng city är ju likadan.
När Lina Wolff sedan klev upp på scenen bad hon först om ursäkt för att hon skulle sabba den uppsluppna stämningen genom att läsa några nattsvarta sidor ur Djävulsgreppet. Hon förklarade att hon hade varit »livrädd för boken« och tänkt att hon aldrig skulle prata om den eller högläsa ur den – men att den tvärtom hade befriat henne från en »tung last«. Hon sa att hon nu, ett halvår efter utgivningen, inte kunde skilja på de verkliga smärtsamma minnena och den närliggande berättelsen i Djävulsgreppet. Och hon menade att boken haft en terapeutisk funktion, att den hade gjort henne modigare och att hon hade kommit sina läsare närmare än någonsin – inte minst genom alla reaktioner som hon fått från andra som suttit fast i våldsamma relationer.
Det var en stark halvtimme, både hennes introduktion och läsningen ur boken. Det kändes både förvånande och befriande att en uppburen författare berättade så ärligt om bokens terapeutiska funktion, verklighetskopplingen och läsarnas identifikation. Begrepp som »terapeutiskt« och »känna igen sig« står annars inte högt i kurs i litteraturlivets högre sfärer – ett bra verk ska liksom sväva ovanför sådana världsliga kopplingar.
Typiskt är kanske att Lina Wolff inte var så tydlig med de här sakerna när boken kom ut. I onsdags sa hon däremot att hon »verkligen kan rekommendera« att bearbeta svåra upplevelser genom skrivande.
I Skriva har vi tagit upp de här viktiga frågorna vid flera tillfällen. I »Skriv dig fri« ger bland annat Jenny Jägerfeld sin syn, utifrån sin dubbla kompetens som författare och psykolog. Och i reportaget »Att skriva sin sorg« berättar två författare hur de tacklade tillvaron och skrivandet när det värsta tänkbara inträffade.
Veckans …
… festival
Veckans alla andra kvällar har för min del fyllts av filmfestivalen i Göteborg. Har sett sju filmer än så länge, från lika många länder och på nästan lika många olika biografer. Bäst hittills: katalanska Suro. Trailer här.
… tidssparare
»Mitt liv blev nyss tre timmar längre«, jublade en kollega på kontoret häromdagen. Vi är många journalister och andra skrivare som förvånats över att det i dessa AI-tider fortfarande inte har funnits ett bra sätt att förvandla inspelade intervjuer till skriven text. Men nu har den bästa lösningen hittills för svenskt tal landat – trots att Mygoodtape är en dansk uppfinning.
… magasin
Måste ju vara nya Skriva? Hos prenumeranter och i butiker nu. Läs mer här, eller läs numret i bästa digitalformat i Skrivas app.
… mejl
Lennart Lundstedt hörde av sig med anledning av fredagsbrevet där jag skrev om fördelarna med att delta i skrivtävlingar. Lennart reagerade på formuleringen »kanske blir din novell första pusselbiten i en novellsamling«, och skriver: »I mitt fall kom en delad andraplats i en novelltävling (anordnad av Skriva 2020) inte som första utan snarast som sista pusselbiten i min nyligen utgivna samling Novellsvit och andra noveller – där jag kunde foga in bidraget Inte ens Donizetti i den långa titelnovellen. En annan tävlingsnovell jag placerade i samma sammanhang var en vinstnovell från SmåLit 2020. Även ett par andra tävlingsnoveller finns med i denna samling, en från Umeå novellpris 2013, en annan från en deckarnovelltävling arrangerad av Sveriges Radio, Jury och Piratförlaget år 2002 … Så: alldeles riktigt – man kan alltid ha glädje att av att skicka in bidrag till olika novelltävlingar!«
Härligt Lennart! Motivation, mål och deadlines är bra saker, oavsett slutresultat.
… tävlingsinfo
Just nu har vi tre tävlingar igång för Skrivas prenumeranter:
- • Med deadline om tio dagar, och med tio tusenlappar i potten: skriv färdigt Henrik Bromanders nya novell.
• Med deadline om en dryg månad: Skrivas klassiker Bildtävlingen.
• Och med deadline om jättelänge: knåpa ihop en sonett.
I Fredagsbrevet om två veckor lanserar vi ytterligare en tävling, med både fint pris och scenframträdande till vinnaren. Ännu fler spännande skrivutmaningar är beslutade och klara.
… tävlingsinspiration
Pralin är en ambitiös nättidskrift som publicerar skönlitterära texter på olika teman som utlyses i förväg. För den som vill hämta inspiration till Skrivas sonettävling finns ett helt Pralinnummer på temat, där man bland annat kan läsa Jonas Grens fina lilla samling Sonetter om sonetter. En av hans dikter börjar så här:
Den verkar ju så klar och fin, så nätt
som regnets droppar samlade till älv
en form i världen skapad av sig själv
det är som om den alltid vart sonett.
Men först så var den tom, ett ingenting
en punkt av möjlighet, där rum och tid
var samlat till en mycket liten frid.
Sen sa det pang och allting spreds omkring.
Den 11 februari fixar Pralin releasekväll i Stockholm för ett annat temanummer som är intressant för skrivare: Refuseringar.
… diktsmidare
Mats Söderlund är den som skrivit mest om poesi i Skriva, bland annat just om att skriva sonetter. Nu har hans nya Härlig är jorden kommit ut, och jag tycker mig se tankespår som han formulerade redan i en intressant essä för Skriva 2021. Mats skriver där bland annat om hur man med skrivandet kan sätta fokus på – och i någon mån bevara – miljöer och värden som nu försvinner i snabb takt.
… hemvändare
Lina Wolff intervjuades för övrigt nyligen i Dagens Nyheter, eftersom hon och Djävulsgreppet utsetts till litteraturkandidaten bland nomineringarna till DN:s »tvärkulturella« kulturpris. Wolff säger att hon nu arbetar med en berättelse som utspelar sig i en skånsk småstad, och att det är första gången hon »skriver något som helt och hållet utspelar sig hemma i Sverige«.
Läs gärna Skriva-intervjun där hon pratar om för- och nackdelar med att placera handlingen i utlandet.
Trevlig helg!
Tobias Regnell
