När ni läser detta har jag redan lämnat Skrivaredaktionen, med massor av ny visdom och praktisk erfarenhet. Jag inser att tiden hos Skriva har sammanfallit med en avgörande period i mitt liv, närmare bestämt åren 28–30. Något slags vuxen-på-riktigt-gräns har passerats.
Så nu, innan jag ger mig av på nya äventyr, vill jag dela Fridas sju stora och små lärdomar från Skrivaredaktionen:
1. Förlagen vill alltid bokens bästa
Förr har jag, som många andra skrivande personer, varit lite misstänksamt inställd till de stora förlagen. Som om de skulle ta mitt manus och redigera det bortom igenkänning! Omvandla det till något som passar förläggarens personliga smak, eller till något som bara säljer. Kanske kommer inställningen från att jag själv främst skriver fantastik, vilket sällan är särskilt populärt på de större förlagen. Men något som blivit glasklart i och med den inblick i förlagsvärlden jag fått via Skriva är att varenda en på förlagen vill att varje berättelse ska bli så bra som möjligt. Och att man som författare gör rätt i att vara samarbetsvillig när man blir antagen, och låta sig hjälpas av proffsen! Ta själv del av några proffstankar, till exempel i Skrivas förlagspanel.
2. Verbalisera
Jag tror varken jag eller Johanna riktigt förstod Tobias idé när han presenterade Stilskolan i början av 2022, förrän han själv började knåpa ihop exempel. Sedan dess har jag upplevt stilskolorna som några av de mest lärorika och applicerbara skrivtipsen i tidningen. Ett knep som gett mitt eget skrivande ett lyft är det av Tobias stiligt myntade greppet »verbalisering«. Alltså när man omvandlar en beskrivning från en stillbild till en film – texten ges liv och rörelse! Ett hett tips ur #3 2023.
3. Att skriva närvarande utan att utgå från ett jag
Mitt första reportage, om att skriva för spel, såg väldigt annorlunda ut från början. Jag hade inte skrivit journalistik på den nivån tidigare, och utgick mycket ifrån mig själv under mitt besök på spelstudion Thunderful Games. En berättande text i jag-form, helt enkelt. Men ett jag i en text som överhuvudtaget inte handlar om jaget, drar bara till sig onödigt fokus. Efter några redigeringsrundor försvann jaget helt, men reportaget lyckades ändå skapa ett nu i miljön där det utspelade sig. En bra övning i att fokusera en text och lyfta fram dess egentliga poäng.
4. Vikten av att hitta sitt eget arbetssätt
För mig som tidigare bara haft kafé- och butiksjobb var kontorsmiljön främmande när jag kom till Skriva. Därmed även möjligheten att arbeta efter egna förutsättningar. Att ha möjligheten att skriva klart en artikel på kvällen när dagen inte riktigt gått som planerat, eller ta med sig researcharbete på tåget till Stockholm, har gjort under inte bara för skrivandet utan även för mitt mående. Att alla skriver i olika takt och arbetar bäst under olika förutsättningar är en lärdom som jag tar med mig, och som jag försökte implementera i min guide om skrivrutiner från ett av höstens nummer.
5. Ta bort »det«
Att rensa bort småord, inte minst »det«, gör så mycket mer med en text än man tror, och går att göra till en så mycket högre grad. Framför allt journalistiska texter behöver komprimeras och konkretiseras, och när jag började skriva för tidningen var det något jag behövde jobba på. Inte klokt vad många »det« Tobias kunde omformulera (»det« syftar ju oftast på något, som kan skrivas ut) eller stryka med rödpennan i mina första texter!
Elin Klemetz guidar en till ännu grundligare textstädning här.
6. Prata i telefon
Min generation pratar inte i telefon, om vi inte är illa tvungna. Det är något instinktivt skrämmande med direktkontakten mellan mun och öra. En osynlig fasa. Så jag var inte lite nervös när jag skulle börja ringa upp en massa coola författare och intervjua dem – något som i dag, efter att ha gjort det cirka 100 gånger, känns som en walk in the park. Det är aldrig för sent att bli bättre på något, hur mycket man än har identifierat sig med att vara dålig på det.
7. Vi skrivare är alla lika
Kanske allra mest lärorika har intervjuerna med debutanterna i På väg in varit. För oavsett vilken typ av litteratur de debuterande författarna skriver, vilken bakgrund de har eller vilket förlag som ger ut dem, finns så många likheter mellan deras skrivresor. De har nästan allihopa tvivlat på sina idéer, dragit sig för ta hjälp utifrån men i slutändan tjänat på att göra det, längtat efter skrivarsammanhang och slutligen blivit fullständigt chockade över att ett förlag har antagit dem. Jag vet inte hur många gånger jag har hört: »Jag trodde aldrig …« Ingen som börjar skriva en roman vet med säkerhet att det kommer bli bra – men man skriver ändå. Och ibland blir det hur bra som helst.
Veckans …
… julklappstips
En Skrivaprenumeration, såklart! Just nu kan du ge bort ett halvår med 100 kronors rabatt!
… skrivarupdate
För ganska många fredagsbrev sedan nämnde jag en berättelse som jag försökte skriva i presens, och hur svårt jag upplevde att det var. Då hämtade jag tröst från Skrivaintervjun om presens med paret Kepler, men det dröjde ytterligare ett tag innan jag fick något skrivflow. Häromveckan blev jag klar med projektet, och vet ni vad? Det blev en roman och den blev bra. Kanske bra nog att skicka iväg till förlag i början av nästa år. Vi får se.
… tävlingspåminnelse
137 bidrag har redan inkommit men vi vet att de flesta av er gillar att »dansa på deadline«. Därför: självaste nyårsdagen är sista dagen för att skicka in sitt bidrag till Skrivas och Vulkans novelltävling! Skriv en novell på max 10 000 tecken på temat »vinter« – och tävla om 10 000 kronor. Tävlingen är öppen för Skrivas prenumeranter. Lycka till!
… julfilm
(Se upp för spoiler!) Happiest Season med Kristen Stewart gick på TV och jag förvånade mig själv med att gråta en skvätt. Inte för att den var särskilt bra, och inte för att det för en gångs skull handlade om ett lesbiskt par (eller, kanske lite), utan för att en av bikaraktärerna, en klumpig lillasyster vars främsta funktion var att locka till skratt med sitt tokiga intresse för fantasylitteratur, i slutet av filmen blev en framgångsrik fantastikförfattare. Det knäckte mig. Annars, bara för att klargöra, är den bästa julfilmen Mupparnas julsaga med Michael Caine. Utan diskussion.
… topp 3
Har i ett dokument på jobbdatorn samlat på mig citat av Tobias från när han säger roliga saker utan att själv veta om det. Här kommer min topp 3, utan inbördes ordning:
- »Jag har alltid varit extremt ointresserad av dinosaurier.« (Om ett recensionsexemplar av en barnbok om dinosaurier som trillade in på redaktionen.)
- »Du vet väl att man får alzheimers av sådana där kaffekokare?« (Om en tatuering jag har föreställande en mokabryggare i aluminium.)
- »Jag har ju ett par harembyxor som jag köpte i Marocko för trettio år sedan.« (Just så lösryckt som det låter.)
… löfte
Inför 2024 tänker jag avlägga det första nyårslöftet i hela mitt vuxna liv. Jag tänker inte läsa eller se, varken på TV eller bioduk, en enda till reboot eller onödig uppföljare. Ett bistert och förmodligen helt meningslöst försök att ta ställning. Men anslut er till min revolution! Kräv nya berättelser! Betala nya författare! Använd fantasin för bövelen!
