Hedersomnämnande: I en låda utanför ditt hus av Paolo Nobis Sandén

Jag ska lägga mig själv i en låda utanför din dörr. Jag ska hoppa ner där, stoppa ner den bästa varianten av mig själv och lägga mig utanför din dörr. Det ska vara en stor låda, stor så att hela jag får plats. För jag är mycket, så himla mycket mer än jag var förut.

Lådan ska vara inslagen också, klädd i något fint glansigt papper precis som ett paket på en födelsedag, ett paket på en solig födelsedag med frukost på sängen och en rosett på toppen och med mig inuti utanför din dörr. Nyinslagen. Ouppackad. Alldeles sprillans.

”Vad är det här för låda?” ska du fråga. ”Vad är det här för stor låda utanför min dörr?”

”Men det är ju jag!” ska jag ropa inifrån, fast lådan är så stor att ropet försvinner på vägen ut, så jag kurar bara ihop mig till en liten boll inuti lådan och väntar på att du ska öppna. Det blir en överraskning. Som en överraskning på en solig födelsedag med frukost på sängen och jag som hoppar ut ur lådan och ropar: Men det är ju jag!

Fast kanske så öppnar du inte lådan där direkt utanför din dörr. Du kanske vill bära in den istället. Du kanske behöver hjälp att bära in den och hämtar han Johan eller Joakim eller vad han nu hette, han som hjälpte dig att bära alla lådor när du flyttade ut. Eller så säger du inget alls till Johan eller Joakim eller vad han nu hette, du kanske bara låter lådan stå där utanför din dörr och säger ” äh, den där lådan tar jag sen” och så när han har somnat så smyger du ut och öppnar den och tittar. Men lådan är så stor och mörk att du måste ta och luta dig närmre för att se, men lådan är så stor och mörk att du måste luta dig ännu närmre för att se, stoppa in hela huvudet för att se, axlar, armar, hela du måste in i lådan för att se.

Och lådan är så stor så att skratten inte hörs ut till Johan eller Joakim eller vad han nu hette när du ser mig där inne, och pappret är så glansigt att det sista lilla ekot av våra röster bara dunsar mot all glans och inte hörs.

”Men det är ju vi!” ropar vi. ”Men det är ju den bästa varianten av oss, i en låda utanför din dörr!”

Juryns motivering

Rytmisk och snudd på melodiös ton återger bultande passion med kontrasterande lätthet.

Annons