En journalistkollega sa en gång att det bästa han vet är att intervjua författare: »De sitter inlåsta i tre år och träffar ingen. Sedan släpps de ut i tre dagar och vill berätta allt. Och har dessutom språk till det!«
Det ligger mycket i detta. Jag gjorde själv massor av författarintervjuer under några roliga yrkesår på Sydsvenskan, och slogs av berättarlusten hos mina intervjuobjekt – men också av hur olika den tog sig uttryck.
En del blir ju författare för att slippa folk.
Andra för att de vill vara estradörer.














































