Med jämna mellanrum under mina tre döttrars uppväxt – särskilt när de hade gjort något dumt eller när jag inte riktigt förstod mig på någon av dem – försökte jag tänka: »Hur var jag i den åldern?«. Sedan promenerade jag nerför memory lane. Kom ihåg att jag sällan tänkte längre än näsan räckte när jag var 10, 14 eller 17 år. Frammanade situationer (det var inte svårt) där jag var osäker, egoistisk, förvirrad eller rakt ut odräglig.
Efter några minuter kunde jag oftast se på dottern från ett mer förlåtande perspektiv.
Ungefär samma tankeexperiment ligger bakom vår pågående skrivtävling »När jag var 15 år«. Med hjälp av alla era minnen och upplevelser från den tiden kommer vi att bygga en tidslinje av hundratals berättelser. Hur tänkte och betedde sig barn och vuxna när du var 15 år? Hur tedde sig världen när du var 15 år? Hur skriver man fram en skärva av året då man var 15?
När jag själv räknar bakåt hamnar jag på 1982 och eftersom det spelades VM-fotboll 1982 kan jag snabbt minnas var jag befann mig den sommaren. I USA, med min bästa kompis Peter och hans amerikanska pappa.
Det var en dröm för en svensk tonårspojke.
I Sverige fanns det två TV-kanaler, i USA:s kabel-TV-värld över hundra – vi kunde kolla på tennis eller tecknat dygnet runt. Glassmakerna var ungefär lika många som TV-kanalerna; i Sverige var jag glad om jag lyckades lägga vantarna på en halvliters Ambrix tresmak. Och i shopping malls långt bortom Domus letade vi efter pilotsolglasögon, Van Halen-skivor och höga Converse (jag kom hem med ett par i guldlamé).
När jag fyllde år i Columbus, Ohio gick vi till en glassbar där man fick en gratis och gigantisk banana split om man visade passet och bevisade att man fyllde 15.
USA var liksom extra allt.
Rocky 3 hade haft premiär några veckor tidigare. Peter och jag köpte boxningshandskar och fajtades nästan varje förmiddag tills någon (oftast jag) knockades. Han (med sin svarta pappa) var filmens Mr. T och jag Sylvester Stallone.
I Bronx, där vi hälsade på en kompis till pappan, stod det hotfulla gäng i gathörnen. Varje gäng hade sina likadana kläder: asiaterna bar något slags karateoutfit, de svarta killarna hade plockat upp – eller format – den nya hiphopstilen. Precis som i The Warriors!
Några månader efter att vi hade kommit hem släpptes Michael Jacksons Thriller och man kan konstatera att USA:s soft power var starkare 1982 än vare sig förr eller senare. I alla fall när den riktades mot en hormonstinn svensk nybliven 15-åring som växte upp i glappet mellan proggen och punken, och det (något) mer USA-liknande samhälle som ännu inte hade kommit. 1970-talets engagemang hade ebbat ut men krisen levde kvar. Den borgerliga regeringen stapplade fram mot valnederlaget i september men hann införa två karensdagar. Socialdemokraterna klubbade i sin tur igenom en devalvering på 16 procent. Vilket släckte tonårsdrömmen om en köpstark tågluffning sommaren efter.
Så här kan man gå på om händelser och filmer, prylar och plattor. Men om det ska bli litteratur krävs något mer, inte minst en förmåga att framkalla den där tidsandan som ligger som en osynlig gas över våra liv. Som skiljer sig mellan USA och Sverige, liksom mellan en 15-årings och en 55-årings liv.
Vi lever i samma årtal men i olika tider.
En av de bästa tidsmaskinerna som jag har klivit in i är Ia Genbergs Augustprisade Detaljerna, där hon fångar 90-talets tankesätt, idévärld och beteenden på ett sätt som går bortom min fattningsförmåga. Säkert bidrar det att hon är född samma år som jag, vi andades sannolikt in ungefär samma gas. Men jag tror att alla känner doften.
I en ny Skriva-intervju, som egentligen handlar om att köra fast, berättar Genberg om hur problemen också medförde något positivt: »Många minnen från tiden jag skrev om kom upp i skallen i takt med alla omskrivningar. Gradvis blev det också bättre. För varje gång gick det lättare att komma in i texten, och jag kom hela tiden lite längre med helheten.«
Vill du jobba aningen mer strukturerat rekommenderar vi Torbjörn Flygts guide om att använda tidslinjer.
Veckans …
… nya läsning 1
Nu kan du läsa de två sista artiklarna i vår webbexklusiva serie om språk och skrivande.
Om författare och böcker som tänjer rejält på språkets konventioner.
Och om att börja meningar med »och«. Är det en dödssynd eller var det bara något som din svensklärare sa?
… fina läsarmejl
Lars Grahm mejlade: »Hittade Skriva 4/2024 som blivit liggande på nattduksbordet utan att bli läst. Rubriken ›Gå på känsla‹ gjorde att jag fick ändan ur för att skriva klart den bifogade texten. Började redan 2020 när en manlig bekant sa att han inte längre kunde läsa böcker med ett stort persongalleri, pga Alzheimers sjukdom. Det var ingen nyhet, men eftersom vi känner varann sen 70-talet och hans sjukdom länge var föremål för galghumor, erbjöd jag mig att skriva nåt med bara två inblandade: ›Blir det bra?‹
Efter en paus med skratt sa han ›absolut‹. Han gillade utkastet liksom våra resp fruar som också läste. Att storyn handlade om ett par som vänstrar och sen själva blir svikna tyckte alla var lite pikant. Sedan blev det inte mycket till skrivande på ett tag och nu är det lite jobbigt när han, Alzheimer-mannen, helt tappat kontakten med verkligheten.
Men hans fru – som själv är en skrivande person – tycker att jag ›ska skicka texten nånstans‹ som ett slags erkännande till maken eftersom han var upphovet, inspirationskällan, till det som nu är klart. Hon är själv en skrivande person.«
Jag tvingades svara Lars som jag svarar många andra: Tyvärr publicerar Skriva bara texter om skrivande, inte färdiga noveller och dikter (bortsett från tävlingsbidrag). Men vi mejlade vidare lite grann och jag slogs ännu en gång av hur mycket gott skrivandet kan göra. Skriva har behandlat närliggande ämnen i reportage som »Att skriva sin sorg« och »Skriv dig fri«.
… 30-minuterskurser
I Skriva 2-2026 berättade vi hur man skriver lättläst, och till vilka läsare den växande genren riktar sig. Nu erbjuder Myndigheten för tillgängliga medier två nya, kostnadsfria webbkurser om att skriva lättläst skönlitteratur respektive lättlästa faktatexter.
… weekendläsning
Ett förhandskorr på Kjell Westös Coda, med en pensionerad förläggare som huvudkaraktär. Är den lika fängslande som Tritonus (som dessutom lärde mig en hel massa om klassisk musik och dirigerande), så blir det en bra helg.
Intervju planeras för Skrivas sommarnummer.
… förläggarboom
Redan 2022 skrev vi om att allt fler böcker hade författare i huvudroller. Den »gräv där du står-trenden« har snarast förstärkts sedan dess, och även spridit sig till förläggaryrket. Ungefär samtidigt som Westös bok kommer Kristina Appelqvists spänningsroman Årets roligaste bok, första boken i en serie om ett förlagshus i Lund. Och två veckor senare landar Ada Westers och Klara Bjelkenäs Mord på topplistan.
Alla tre författarna är förläggare till vardags.
… tävlingsdeadlilne
Skrivas novellutmaning på tema Byn har deadline om 10 dagar. På prisbordet: 10 000 kronor, Guldkort till litteraturfestival samt möjlighet att framföra sin novell från scen.
… nya läsning 2
Mest klickade artikel i nya numret: porträttet på Emma Hamberg.
