»Hur kort får en bok vara? Den frågan ställde jag mig ofta under arbetet med Detaljerna. Redan innan jag skrev den visste jag att jag inte var någon snabbskrivare, men det hände något i det arbetet som jag aldrig hade varit med om tidigare. Varje gång jag skulle sätta mig att skriva behövde jag börja om från början, från första bokstaven, för att komma in i skrivandet. Jag försökte bryta det och börja där jag senast hade avslutat, men det var omöjligt.
Det var något med tonen som jag behövde komma tillbaka till. Och jag strävade efter att varje mening skulle vara perfekt, tvärtemot vad man annars lär ut på skrivarkurser. Det kändes mer som om jag vävde en väv, som om allt satt ihop från första till sista ordet.
Jag skulle verkligen inte kalla det en metod. Snarare en fastkörning som berodde på bristande talang: jag kan inte skriva fort. Tillvägagångssättet var mer som en krycka jag tog till för att stappla mig igenom en roman.
