Vi har nu webbpublicerat en fin text, skriven av Jila Mossaed, poet och ledamot i Svenska Akademien. Den handlar om ett erövra ett språk. Eller om att tvärtom koloniseras av ett språk. Eller om att bygga sig ett språk, »tegelsten för tegelsten, ord för ord«.
Jag tycker att du ska läsa texten. Långsamt. För det är tätt mellan bilderna och tankarna i Mossaeds meningar.
Ibland formulerar hon något helt nytt.
Ibland sätter hon nya kläder på gamla sanningar. Textens ämne har ju varit aktuellt sedan Babels torn byggdes.
Bra författare har oftast på ett eller annat sätt en utifrånblick på det som majoriteten tar för givet. De tillhör en etnisk eller religiös minoritet. Eller så har de gjort en klassresa. Eller flyttat från landsbygden till storstan.
Att flytta till ett annat land, och kliva över från ett språk till ett annat, innebär verkligen att komma utifrån. Inte bara blir hela livet nytt. Det ska också benämnas på nytt. Varenda sak och känsla ska hitta sitt ord, varenda berättelse formuleras med nya meningar.
Vi som har bott i Sverige och svenskan hela våra liv blir lätt bekväma. Vi väljer den rakaste vägen mellan två punkter. Säger och skriver de ord som andra säger och skriver.
För då blir det ju inga missförstånd.
Men inte heller några nya tankar.
Många av dem som pumpat in nytt syre i svenskan har börjat från noll. De har kommit till Sverige som vuxna, som Jila Mossaed eller Theodor Kallifatides. Eller likt Sami Said och Cornelis Vreeswijk fått klara sig bäst de kunnat när de kastats rakt in i grundskolans virrvarr av lektionsgrammatik och skolgårdsslang.
I Jila Mossaeds text har språket inte stelnat. Allt är i rörelse. Inte minst verben. Redan i de första styckena rusar de emot mig: Föds … flätas ihop … upprepar, lär och vill komma ihåg, tränar och sätter ihop … leker … härmar och öppnar … flyttar in för att stanna … skyddar oss och förvandlar oss … låter oss försvara, älska, hata, och skapa … skriver under på … river sönder … omfamnar och formar … hör och pratar … syr ihop och kryper in.
Just Theodor Kallifatides har sagt det i Skriva: »Det svenska språket är väldigt rikt på verb. Det finns ett verb för varje tillfälle.«
Eller som Jila Mossaed skriver, kanske mer som en uppmaning än som en sanning: »Hela livet letar vi efter och vill upptäcka nya ord för att berätta om våra känslor. Modersmålets melodi spelas i alla rum. Tagna av ordens kraft dansar vi runt och lär oss.«
Veckans …
… happy place
Min favoritbit av nya Skriva är nog de tio sidorna där fem författare berättar om vilken del av skrivlivet som de tycker bäst om, och varför.
Om jag själv skulle få frågan hade jag valt samma del som Sofie Sarenbrant. Eller möjligen Jenny Jägerfeld.
… gräver där hon står
Jenny Fagerlunds nya bok är första delen i en seriesatsning som utspelar sig där hon själv bor, på Gärdet i Stockholm. Även titeln, En hemlighet för mycket, väcker igenkänning. För ett år sedan skrev Jenny en guide för oss om hur hemligheter kan sätta fart på karaktärer och handling.
… gör det själv-författare
Förlagschefen Tobias Nielsén har skrivit en debattartikel om avsaknaden av svensk litteraturpolitik. När alla pratar om vikten av läsning, och om hur facklitteratur och mer komplex skönlitteratur får allt mindre utrymme på den algoritmstyrda marknaden, är det bra att någon påpekar att det statliga stödet till litteraturområdet är begränsat och outvecklat, utifrån alla tänkbara jämförelser (andra nordiska länder, andra kulturformer).
Ska man se något positivt är det att tomrummet kanske provocerar fram en »ska det hända något får vi göra det själva-attityd«.
Nielséns eget förlag, Volante, står bakom Gamla Stans bokhandel som under många år bjudit på ett fantastiskt pärlband av författarbesök och litterära event.
Men även författarna själva tar saken i egna händer.
Jag ger er tre efterföljansvärda exempel på temat … Mats.
- Författarparet Mats Söderlund och Susanna Alakoski (tidigare skrivardoktorer i Skriva) öppnade nyligen Österlen Poesi och Prosa i Simrishamn. Där ska de bland annat hålla skrivarkurser, anordna litterära salonger och fortsätta arbetet som konstnärliga ledare för festivalen Backåkra Poesi & Prosa.
- Mats Strandberg är en av flera författare (Niklas Natt och Dag, Johan Egerkrans …) som klivit in som delägare i SF-bokhandeln. Pengarna från nyemissionen ska gå till att bygga en e-handelsplattform och eventuellt öppna den första SF-bokhandeln utanför de tre storstäderna.
- Författarna Mats Jonsson och Tove Alsterdal startade förra året Ådalens litteraturfestival. Succé, enligt alla rapporter jag har fått. Men blir det någon fortsättning? Inte 2024 iallafall, vad jag förstår.
… sommartips
Läs en bok på ett annat språk! På din nivå, eller en bit över din nivå. När jag läser en roman på engelska eller spanska blir jag medskapande på ett annat sätt än om jag läser på svenska. Hjärnan översätter i realtid, letar ständigt efter de rätta orden, försöker hitta rätt i handlingen även när det på någon sida duggar tätt mellan orden som jag inte förstår. Kommer samma oförståeliga ord tillbaka många gånger får lexikonet hjälpa till.
I höstas reste jag till Berlin för att på ett annat sätt öka min språkliga räckvidd. Jag älskade det, och blev nog bättre på svenska också.
