6 råd från Theodor Kallifatides

1. Ifrågasätt din egen text

»Jag läste en grej om en författare jag sätter väldigt högt, Max Frisch, förtätningens mästare. Låt oss säga att Frisch skriver ›Hon var en snygg kvinna‹. Då tittar han på det och säger: Behöver jag egentligen ›snygg‹? Inte riktigt kanske. ›Hon var en kvinna.‹ Spelar det någon roll egentligen? Nej, det framgår ju ändå. Meningen blev istället: ›Lucy sa till mig …‹ Då är man rakt inne i boken. Längre fram kan man säga att hon var snygg, om det behövs. På samma sätt frågar jag mig hela tiden: ›Behöver jag det här?‹

2. Akta dig för onödiga ord

»Det är väldigt mycket som man inte behöver. Framför allt behöver man inte de allra flesta kvalificerande orden, det vill säga ord som ›nästan‹ eller ›snarare‹. ›Jag tänkte så, eller snarare så‹ Ja, men säg vad du tänkte! Snarare – det är ingen jävel som bryr sig. Eller ›som om‹, bort med det. Säg vad det är!«

3. Tänk innan

»En annan, parallell metod, är att du kan göra det aktiva reningsarbetet i huvudet. Jag försöker tänka ut hela meningen innan jag skriver den. Det är inte fiske med spö, att man kastar och får se vad man får. För mig är själva essensen, det som blir kvar av skrivandet: insikten och skönheten. Det är det jag strävar efter hela tiden. Om du strävar efter det måste en text vara maximalt ren.«

4. Lär av klassikerna

»Jag läser väldigt mycket klassisk grekisk och romersk litteratur och filosofi. Om du tar nästan vilken mening som helst av dem, och för den över till modern grekiska, märker du att på nygrekiska blir det alltid längre. De skriver med en ekonomi som är borta nu. Det beror på många olika saker; till exempel att de hade kasus som vi inte har nu. Men framför allt ansåg de att klarheten i en text är en kardinaldygd. De gjorde allt för att en text inte skulle kunna missförstås. Läsaren ska inte vara osäker. Och det har den rätt att begära av dig. Läsaren ger dig sin tid och uppmärksamhet, han ger dig en del av sitt liv. Och du har inte ens bestämt dig för vad du ska säga? Den antika klassiska grekiska och romerska traditionen är genompräglade av det: Det ska vara exakt. Formen ska vara det som passar för det du vill säga. Det är det jag strävar efter. Och jag ser tendensen på mina egna böcker; de blir kortare och kortare. Och jag är glad åt det.«

5. Välj detaljer

»Detaljerna är väldigt viktiga för en text. Lika viktigt är att välja detaljer. Om jag skulle göra en beskrivning av mig själv, kan jag säga två tre saker och läsaren kan få en bild av mig som människa. Jag skulle också kunna fylla en bok med detaljer, tala om mina skor, mina strumpor, vad jag åt igår och bla bla bla … Och ändå, efter 100 sidor, vet de inte vad jag är för en människa. Konsten att välja den signifikativa detaljen kräver väldigt lång övning.

Mångordigheten är en plåga, i synnerhet när man är ung. Man har den här känslan att man måste säga allt om en situation. Men det är väldigt sällan vi är intresserade av allt. Exempelvis att beskriva hela kroppen på en person – det räcker med ögonen. Jag behöver inte resten. Det kan komma en annan gång. Om du gör hennes/hans ögon spännande, så räcker det!«

6. Vikten av verbet

Du beskriver en människa som går över gatan. Hur ska det bli levande, tätt och spännande?

Valet av verbet är det som avgör, naturligtvis. Går hon? Hasar, springer, spatserar, promenerar hon? Att gå över gatan är inte speciellt spännande. Men om du säger på vilket sätt, med det rätta verbet, så kan läsaren redan börja bygga upp vad som ska hända efteråt. Läsaren är med dig. Jag har ibland diskussionen med mina redaktörer, som samtliga har varit guld värda, och översättare. Ibland säger jag till dem: ›Vad gör det om läsaren måste ta paus och tänka efter?‹ Det är ju det jag vill. Allt det här kan du i princip göra med valet av verbet. Strindberg var mästare på det. Han satt inte och läste tidningar till exempel, han skriver: ›Jag gjorde en razzia bland kvällens tidningar.‹ Du ser honom framför dig: en galen man med håret på ända. Det är det som skapar den spänning han har.

Det svenska språket är också väldigt rikt på verb. Det finns ett verb för varje tillfälle.«

Annons