Borde jag skriva någonting annat istället?

Jag har skrivit i nästan tio år och kommit så nära det där berömda nålsögat så många gånger, med samma manus, utan att det lossnat. Har skickat det till totalt elva förlag under de senaste åren. Flera av dem har återkommit med refuseringar som ändå signalerar att de varit ganska intresserade (till exempel berättat att de låtit en lektör läsa hela manuset) och två gånger har förlag bett mig återkomma med omskrivet manus, vilket jag gjort – men till slut har de ändå tackat nej.

Jag känner ju att jag är så förtvivlat nära och att jag har någonting bra som jag lagt så mycket tid på. Men när är det dags att gå vidare och börja skriva någonting annat istället?

/Ellinor

Kära Ellinor, vi lider med dig. Att vara så nära men ändå inte. På golvet i hörnet hos en av våra förläggare låg en meterhög stapel av inskickade, refuserade manus. En så brutal bild av krossade drömmar, och samtidigt en alldeles realistisk illustration av hur litet nålsögat är. Det är svårt att orka mellan varven när refuseringarna är ett faktum. Men om en kommit så långt som du ska en icke ge upp.  Skriva kan du, förlagen hör aldrig av sig för att vara snälla. Men tio år med samma manus indikerar kanske att en paus är nödvändig? Både du och manuset kanske förtjänar semester från varandra. Detta om kritiken inte ger dig en självklar signal åt vilket håll du ska arbeta vidare. Det framgår inte om du skriver prosa eller poesi. Inte heller vet vi vad kritiken består i. Men vad du än skriver går det säkert att arbeta vidare med språket, och du kan ju också fundera på att helt byta grepp i det manus du har? Finns det en annan berättarröst, eller en ton i något parti som kan bli bokens nya melodi? Vad handlar boken om, behöver berättelsen i sig förstärkas? Den norske författaren och dramatikern Jon Fosse säger att den goda konsten i form och innehåll är så sammanvävda att de inte går att skilja från varandra. Form och innehåll är detsamma. En ledstjärna att spana efter.

Annons