»Fan va gött det känns …«, sa Johanna (hon börjar många meningar så, och jag lystrar alltid, för det kan komma fina anekdoter och tankesprång).
»… när man tar sig tid att göra sånt här«, avslutade hon och tittade in i skärmen på nytt.
Dålig utdelning.
»Vadå sånt här?« frågade jag.
Det visade sig att hon städade Skrivas sajt. Taggade innehåll och putsade rubriker. Raderade informationssidor om tävlingar som för länge sedan avslutats. Införde kursiveringar som fallit bort på vägen mellan InDesign och WordPress.
»Ibland känns det bara väldigt härligt« fortsatte hon, »att göra något som inte är svårt men ger ett tydligt resultat.«
Jag kan, som det heter, relatera.
Jag gillar att tvätta och att plocka ur diskmaskinen. Sysslor som jag kan utföra när orken inte är på topp men som ändå ger mig känslan av att tillvaron … går framåt. Eller att jag iallafall håller entropin i schack.
Efter en bukfyllande indisk lunch, som när jag skriver detta brev, har jag därför inte heller något emot att sätta mig med Christoffer Carlssons kommande Skrivaguide om redigering och byta 84 stycken ” (de citattecken som normalt används i svenska böcker och tidningar) mot 42 stycken » och 42 « (de citattecken, eller gåsögon, eller klamrar, som Skriva i forntiden bestämde sig för att använda, och som jag i sammanräknad tid ägnat flera arbetsdagar åt att införa).
Med det gjort ska jag i datorn lägga in alla de små justeringar av Carlssons text som jag redan har gjort en gång, på papper.
Enkelt jobb, men jobb som ska göras.
Och här kommer den självklara slutsatsen, som jag drog för decennier sedan men ändå inte rättade mig efter förrän häromåret: Anpassa arbetsuppgifterna till din energinivå!
Jag är som skarpast från hur tidigt som helst på morgonen fram till klockan 11, värdelös i nästan två timmar efter lunch, och normalfungerande övrig tid. Det betyder att jag exempelvis bör skriva artiklar, bygga tidning och planera event på morgonen. Efter lunchen passar det bra att byta citattecken, städa skrivbordet och privatpladdra med Johanna (bra att hon har samma rytm!). Sedan gör jag research och svarar på mejl timmarna innan jag går hem.
Och behöver jag jobba en 12-timmarsdag eller två före deadline är det bättre för mig att stiga upp 04.30 än att sitta kvar till klockan 22.
Naturligtvis kan inte alla dagar följa mitt idealmönster. Men förändringen har gjort mig betydligare effektivare och nöjdare på jobbet.
Rekommenderas!
Veckans …
… tidsomställning
Nä, inte den omställningen, den sker först nästa helg, men Pascal Engman aviserar i Aftonbladet att han är i färd med att skriva »en sorts svensk Gudfadern« och att han har haft så roligt när han skrivit att han blivit klar med halva boken på en månad. En anledning, enligt Engman: »För första gången skriver jag i presens. Det har adderat något till mitt skrivande och engagemang.«
De stora trendsättarna vad gäller detta tempusval i spänningslitteratur är Lars Kepler – ta gärna del av deras argumentation för att skriva i nuet.
… vinnare
I vår aktuella utgåva skriver vi om priser och stipendier, och intervjuar fem av de största aktörerna på området. Nyligen presenterade en av dem, stiftelsen Natur & Kultur, mottagarna av årets 16 litterära arbetsstipendier på 100 000 kronor – där man alltså söker pengar för ett projekt som ännu inte är realiserat. Några av de lyckliga är Skriva-bekantingar som Agri Ismaïl, Jessica Schiefauer och Tomas Bannerhed, andra är debutanter (men rutinerade skribenter) som Michael Verdicchio.
Återstår att se hur många av de 16 idéerna eller halvt igångsatta projekten som resulterar i färdiga böcker, framåt 2026 eller 2027.
… vinnare 2
Skrivas läsarantal ökar med 32 procent i den senaste så kallade Orvestoundersökningen, där Kantar Sifo mäter svenskarnas tidningsläsning. 41 000 läsare har papperstidningen nu. Fråga inte oss exakt hur Sifo räknar fram den siffran – men vi har såklart märkt att antalet prenumeranter ökat snabbt under hela 2024, inte minst för att de som testar oss för det allra mesta stannar kvar.
Tack alla!
… expansion
Johanna befinner sig på en lovande porträttskrivarresa i Östersund, Christian Daun har skrivit ett finfint reportage om två författare som gör underverk för det lokala litteraturlivet och Christoffer Carlssons guide om redigering blir trots mina strykningar två sidor längre än planerat (och de sidorna är hans text absolut värd). Därtill har alla våra anlitade fotografer levererat över förväntan.
Summa summarum: nästa Skriva har just vuxit till en extratjock 100-siding. Utkommer om en dryg månad och räcker ända fram till jul!
… kulturtidskrift
Köpte på Bokmässan några nummer av Föreningen Arbetarskrivares tidskrift Klass. Formgivningen ser inte ut att ha förnyats sedan 1970-talet men texterna blåste in nytt syre i min hjärna. Gillar kulturskribenter och -tidskrifter som har sin egen tydliga utsiktspunkt, och därifrån presenterar tankar och frågeställningar som sällan ges plats i public service eller på dagstidningarnas kultursidor.
Kristet grundade Nod är ett annat fint exempel.
Läs förresten gärna Skrivas reportage om den nya generationen arbetarförfattare.
