Skildrar våldet

Två pojkar sparkar en tredje till döds. När de är klara ligger en livlös kropp kvar vid strandkanten och långt fler liv har ödelagts. Med När hundarna kommer ville Jessica Schiefauer berätta om våld, slump och följdverkningar. Genom att beskriva intensiv upptrappning i stället för klimax lyckas hon berätta om när det värsta händer – utan klyschor.

Jessica Schiefauer trycker prövande ena kängan mot isen. Den bär. Åtminstone här, längst in vid strandkanten vid en övergiven badplats söder om Göteborg. Längre ut håller isen på att lägga sig, metodiskt, tålmodigt. Jessica Schiefauer drar in huvudet i huvans krage, skickar en blick bortom isen där vattnet är öppet, kallt och grått.

Djupet är ett öga, en mörk blick som lyser genom dimmorna.

Vattnet. Det som fick spela en viktig roll i hennes Augustprisade roman När hundarna kommer. En pojke sparkas till döds vid en stilla insjö. Vems fel är det?

Rekommenderas för dig

Artikeln publicerades i Skriva #2 2016 (02 februari 2016) och är skriven av .