Kristoffer Lind
Förlagschef, Lind & Co
– Att antagonisten fungerar som en motpol till, eller spegling av, protagonisten – så att antagonisten förstärker eller förtydligar drag, men också får en dramaturgisk funktion. En bra antagonist skapar hinder och händelser som huvudpersonen tvingas reagera på. En dålig antagonist är däremot diffus, och saknar betydelse för handlingen och/eller förståelsen för huvudpersonen.
Är antagonistrollen något som författarna tänker på, eller är det något ni ofta mejslar fram utifrån det första manuset?
– Nej, jag vågar påstå att författarna sällan eller aldrig har en stark medvetenhet kring antagonistens funktion, men en antagonist är heller inget som måste »mejslas fram« om den saknas. Det viktiga är ju att en berättelse har ett bra persongalleri, med trovärdiga eller bra karaktärer, och en framåtrörelse. Och den rörelsen kan uppstå utan tydliga antagonister. Konflikter och problem kan skapas av yttre krafter eller händelser som inte nödvändigtvis måste vara en person.
Vad »gör« antagonisten med en berättelse?
