Författaren Tomas Bannerhed flätar ihop fingrarna. Som för att stilla händerna.
– Jag skriver ju så fruktansvärt ineffektivt.
En klar solig förmiddag i centrala Stockholm, en stor men ändå stillsam hotellrestaurang där lunchrushen ännu inte kommit igång. Tomas i grova kängor och med en ryggsäck han ställt på bänken intill sig. Händerna far efter skjortan också, petar i sömmarna och stryker utmed tyget. Han har mycket omkring sig just nu, och skrivandet är inne i ett intensivt skede.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara medlem för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.
Artikeln publicerades ursprungligen Publicerad 19 september 2018 och uppdaterad 27 januari 2022. och är skriven av Johanna Wiman.
