Olivia Bergdahl: Vård och omsorg

16 februari

Tolfte veckan har passerat. Risken för missfall har minskat dramatiskt. Ultraljudsbild, vi fick göra ett tidigt, eftersom du haft missfall innan, sa barnmorskan till mig, då brukar vi titta en gång extra, så att du kan vara lugn. Ett litet ryckande moln på skärmen. Ett hjärta som slår. Jag fick andas djupt med magen för att hålla samman. Så förunderligt. Helt uppfylld av det, förundran. Ett enda ord att klamra sig fast vid. Förunderligt. Så förunderligt är detta, att ställas inför nytt liv. Som för varje människa som ställs inför nästa generation, så avkrävs också jag en sammanfattning. Jag får göra det. Jag vågar att göra det nu. Historien om en människa, en barndom, allt det som ska bli till en förälder. Alltså jag.

Vem är du?

Jag heter Olivia, jag är 30 år och jag bor i Göteborg. Som arbete skriver jag, och framträder. Jag kan inbilla mig att jag har fullständig kontroll över den här presentationen, fastän jag vet att det är precis som det är med fantasi, det kommer någonstans ifrån. Det går inte att på förhand välja vad det är man hittar på, det är ju resultatet av tusen små tillfälligheter man omöjligen kan styra över. Det är svårt att tala om sig själv, jaget är privat, vill ha uppmärksamhet och bekräftelse, det blir ointressant. Jag bryr mig fruktansvärt mycket om min relation till världen, men inte så mycket om mig. Omständigheterna. De kan jag prata om. Jag har alltid varit intresserad av historia. Någonting före mig, någonting efter mig. Det är enklare så.