Foto: Ola Kjelbye

Kjell Wilhelmsen: Min bokdröm

Vilken bok önskar du att du hade skrivit, Kjell Wilhelmsen? 

Brott och straff av Fjodor Dostojevskij. Jag var fjorton eller femton när jag läste den och hade så mycket frågor som snurrade i skallen. En massa grubblerier – vem är jag, vad håller jag på med, vad är rätt, vad är fel, vad är vuxet, vad är barn? När jag först höll boken i handen tänkte jag »Gud, vad tråkig den verkar«. Men så började jag läsa och – pang bara – så var det kört, jag sträckläste den. Sen läste jag den en gång till.

Brott och straff

Brott och straff har lästs av hundratals miljoner läsare sedan den kom 1866. Den handlar om studenten Raskolnikov som mördar en gammal pantlånerska i Sankt Petersburg, och om hans kast mellan rättfärdigande och våndor efter det. Den har kallats »världens mest berömda roman«.

Kjell Wilhelmsen

Kjell Wilhelmsen är aktuell med pjäsen 5114 dagar på Backa Teater, en historia om att ha levt just 5114 dagar och alltså vara 14 år. Det är den tredje delen i en serie som fördjupar sig i en ålder genom att låta skådespelarna minnas sina egna erfarenheter. Kjells mest älskade karaktär är Glenn i SVT:s dramaserie 30 grader i februari som blev hans breda genombrott.

Vad är det i boken du skulle ha velat lyckas med?

– Att få ner på papper allt det som rör sig i Raskolnikovs huvud. Alla de här svåra tankarna. Det finns vissa grejer som nästan inte går att få ut genom en penna tycker jag, utan man måste uppleva det själv. Men Dostojevskij lyckas formulera det.

Annons

Vad var den största upplevelsen när du läste boken?

– Att det här hade kunnat vara jag. Och: herregud, här går en annan snubbe omkring och tänker de tankar som jag tänker! Den ställde de frågor som jag inte kunde formulera själv. Det fick mig att börja tänka, och det tycker jag är storheten med boken – den fick mig att börja tänka, på riktigt.

Syns någon inspiration från den här boken i ditt eget arbete?

– Det är det som är så fantastiskt: 2007 spelade jag Brott och straff på Backa Teater. Det var en dröm. Litteraturen hjälper mig ofta i arbetet som skådespelare att leta fram minnen och känslor, och i arbetet med den här pjäsen började vi fråga oss själva – vad gjorde vi när vi var femton år? Bra litteratur talar ju till alla, den är odödlig. Det är så häftigt.